Anna Winberg's Blog

Hurra! Rekordskolan är för andra året i rad nominerad till Storytel Awards (tidigare Stora Ljudbokspriset). I år är det Del 4 – Sommarlägret som är nominerad. En ära och fantastiskt kul tycker såklart vi författare, förläggare och uppläsare. Förra året gick vi hela vägen till final, och gillar du Rekordskolan får du gärna gå in och RÖSTA HÄR! Tack på förhand!

[image error]
Det nya året kom med ett nytt och ärofyllt styrelseuppdrag då jag för en knapp månad sen röstades in i BULTs styrelse. BULT är Barn- och ungdomslitterära sektionen inom Sveriges Författarförbund. Hoppas att vi ska göra mycket nytta under det kommande året…

[image error]

Ännu ett roligt omslags-samarbete med Nypon förlag och Ester Roxberg (fjärde eller femte omslaget jag gör till hennes böcker). Den här gången är det den lättlästa boken De vita skjortorna som jag fått äran att ”klä”… Hoppas ni gillar resultatet…

Tidigare i våras kom jag på delad tredjeplats i en poesi-tävling anordnad av Det fria ordets hus i Växjö, med motiveringen: En fin text mitt i tiden men lika mycket som skriven då eller längre fram. Livet i en liten by som fortgår i sin egna takt när det stormar runtom den. Man ser berättarjaget titta ut genom fönstret, tänkandes högt. Dikten vinner på att läsas högt. Och livet pågår. Alltid. Överallt. Dikten jag skickade in har nu publicerats i Lokaltidningen i Växjö/Alvesta. Här kan du läsa den i sin helhet.

Anteckning från planeten jorden våren 2020

Blått strössel vid vägarna

Det var den veckan

stormen

snö långt in i mars

Det var det året jorden ville riva upp allt

Merkurius snurrade baklänges på himlen

Dag fick cancer, och Camilla

Björn fick tillbaka sin

och Kristinas man

Barnens leksaker drevs framåt i konstant utveckling

den äldste skulle ta simmärket Krabban röd

Nyss var tanden enbart ett anlag

nu redan tappad

Stålspikar från en annan planet föll som droppar genom rymden

det läste jag på text-tv

Vi i byarna föder våra barn

jag är också en av dem

De namnlösa ljuden barnet gör på väg mot sömnen

vi har inga egna ord för dem

Någon från stan har tappat sin oxblodsröda handske

den har legat ute i regnet, blivit stel

Nu måste de missa

blå gräsmattor

hotellen de byggt åt insekter

de ordlösa nickarna vi brukar ägna varandra

skriken från min vagn

och mina egna tysta skrik

istället sitter de i lägenheterna

i staden långt borta

allt pågår här

även när deras bostäder står som tomma dockskåp

helt i onödan planterade perenner

prunkar för ingen

dignar i gula klasar

gräset skriker högre än kvistarna

svårt att släppa tag om dagen

om dvalorna

De fattiga läggs i sina gravar

de rika blir lite mindre rika

Kanske formas en värld som klär mig lite bättre

inuti mig vibrerar de tusen små löven

Den grå sanden separerar

Jag finner faktiskt inte ord för vad vårens skrivgrupp betytt för mig, som person och som författare. Det är något jag funnit, saknat och aldrig hittat på skrivarskolor eller utbildningar. Som tur är har Johanna Wiman massor av ord för att beskriva sitt besök hos oss tidigare i våras. Du kan läsa dem i senaste numret av Tidningen Skriva. Så glad att vara med i detta sammanhang, främst irl, men man känner sig ju även som en superstar av att få vara med i detta reportage. Det är också ett väldigt fint porträtt av den inte mindre än fenomenalt fina Tove Folkesson, en fantastisk författare och en underbar lärare. Och tack Region Kalmar län och Vimmerby kommun för att ni satsar på litteraturen genom att anställa regionförfattare – sammanhang som detta uppstår inte ur tomma intet ur ingenting: man måste investera också! Så: ut och köp tidningen nu med er!

PÅ ATT IGEN DÅ! Do or do not, there is no try? Just do it? Att ta mig igenom detta material – att försöka (nej, det fanns ju bara göra?) skriva den här boken är det SVÅRASTE jag gjort i hela mitt liv. Varför gör jag det då? Jag måste! Jag måste berätta om detta! Mars 2014: hittar de första breven (som vi ärvt!), 2016: får kontakt med Linnea Foster, 80+ i USA och vi inleder en magisk mailväxling och vänskap, sammanförda av ödet, slumpen, meningen med allt. Hälsar på henne där. 2017-2018-2019: Lever, föder barn, tar hand om barn, arbetar. Tänker på dessa människor som levde här före mig. Andas vår luft, knarrar på vår vind, skriker på vår innergård, vårdar vårat arv. Tänker konstant på livet, döden, jorden, havet och luften här. Försöker förstå HUR jag ska kunna berätta vår historia. Försöker ta reda på vad det egentligen är för berättelse. Är det fakta, är det en dikt, är det en essä, är det en roman eller är det en salig blandning av alltihop. Förvirrad, rädd, trött, förbannad. Övermäktigt material, övermäktiga känslor, en känsla av att ro med trasiga åror på stormigt hav. Men there is no try. There is only LYSSNA & GÖRA & SKRIVA. När det en dag blir klart ska ni få LÄSA och kanske har då en liten tråd spunnits från breven genom mig så att ni kan känna i alla fall en bråkdel av allt jag känner för den här platsen och alla liv som levts här. #lerkaka43 #skrivliv#livetdödenjordenhavetluften

För några veckor sedan blev jag intervjuad i SR P4 Kalmar om mitt skrivande, livet på landet och mitt läsande under uppväxten. För en den som vill lyssna igen hittar man inslaget HÄR.

Nu finns del 4 i Rekordskolan ute i butik! Perfekt verklighetsflykt i instängda pandemi-tider. Läs- eller recensionsex beställs via Triumf förlag. Trevlig läsning önskar jag, Silje, Rurik och Kostas!

På söndag 8 mars deltar jag i ett litterärt samtal om kvinnliga rum på Gärdslösa prästgård. Hoppas vi ses där!

Ölandsförfattarna Anna Winberg Sääf och Anna Thoor i samtal om att gestalta kvinnliga rum. Med bakgrund i sina böcker, om Blå jungfrun som rum för kvinnliga myter i prosalyriska ”Jungfruön”, via mammalivet som livsstilssatir i ”Lycka och livsstilslögner på landet”, och sitt pågående projekt om kvinnorna som levt och verkat i hennes egen gård i Lerkaka talar Anna Winberg Sääf om kvinnliga rum och skaparprocesser genom historien och nu. Anna Thoor har skrivit intervjuboken ”Marken vi går på”, där hon låter samtida öländska kvinnor berätta sina historier. Hon undersöker gränser mellan det offentliga och privata och berättar om sitt pågående projekt om skilsmässor.

Konstnären Mina Karami visar och berättar om sitt examensprojekt från Capellagården: ”SIV”, där hon bland annat undersökt hur en ”kvinnlig” designprocess skulle kunna se ut, med utgångspunkt i arvet efter Carl Malmstens fru, den pedagogiska pionjären Siv Malmsten f. Munthe, och hennes ovärderliga arbete för uppbyggnaden av utbildningarna på Capellagården.

Tove Folkesson är en av två Regionförfattare i Kalmar län 2020. Hon kommer leda samtalen samt läsa ur sin senaste roman ”Hennes ord”, i vilken hon närmar sig vita fläckar i de kvinnliga rum som rör graviditet och kropp. Hennes ord är även är en hyllning till hennes mormor som var en passionerad folkbildare och politiskt aktiv inom kvinnorörelsen på Öland – en av alla de kvinnor som gått före i kampen för kvinnlig frigörelse. Som av en händelse heter även denna kvinnliga pionjär Siv (Peterson f. Larsén) och de båda råkar alltså ha sin namnsdag just 8 mars!

Prästgården i Gärdslösa är som vanligt öppen 12-16 på söndagar. Förutom att poeten Stagnelius växte upp här, finns fantastisk fika, ett mycket välsorterat antikvariat och en otrolig utsikt över Östersjön. Programmet börjar kl 16. Kaffeservering efteråt. Entré: 100 kr

Mer info: http://www.gardslosaprastgard.se/program/ eller på Facebook.

VARMT VÄLKOMNA!

Hej från föräldraledighetsbubblan där kaffet alltid har svalnat, någon legobit alltid är försvunnen och hjärnan går på högvarv men där man får noll och ingenting gjort. Här rapporteras det därför i efterhand två glada nyheter från slutet av förra året: Rekordskolan del 1 ”Vägen dit” blev nominerad i Storytel Awards och blev såld till Danmark. Hipp, hipp, hurra! Men nu är det nytt år och nytt decennium och jag och Katarina redigerar Rekordskolan del 4 ”Sommarlägret” samt ska börja skriva på del 5. Spännade! För mer frekventa uppdateringar om skrivandet, livet, universum och allting: följ mig på Instagram under a_winberg. Over and out!