Sitter här och försöker acceptera det faktum att att flytta i det här jävla landet är ett sådant härke. I Stockholm tar det två dagar att sälja en lägenhet. Här tar det i bästa fall… jättejättelång tid. Vi har ”sålt” lägenheten och ”köpt” ett hus i Stoke Newington. Sedan oktober är ärendet hos advokaterna som man måste koppla in här, och de tar evigheter på sig dessa advokater, och allt kan fortfarande hända, vår köpare kan dra sig ur och vår säljare kan bestämma sig för att nä fan, vi flyttar inte till Cornwall. Vi slutade städa för länge sedan ”eftersom vi ända ska flytta snart” och inför visningen ställde vi in typ en femtedel av våra grejer i storage. Vilket gör att mina tofflor är i storage, min vinylspelare är i storage, min favoritmössa är i storage (hoppas jag, annars har jag tappat den). Jag vet, jag ska tänka på hur kvinnorna i Afghanistan har det. De har ingenting i storage.

Annars är jag väl ganska glad, tror jag.

Blir ni arga när någon som är nykter påpekar att barn inte gillar när vuxna dricker? Jag skrev just såhär på Facebook:

”It’s beginning to look a lot like Christmas innit, drunk Santas having shouty conversations everywhere! But we do Christmas for the kids, right? Take it from someone who’s seen alcoholism both in her father and in herself: it’s not pretty. ‘I like it when mum and dad and grandpa are drunk’ said no child ever. I’m not being judgemental here, just if you find Christmas too hard to do without sedating yourself, maybe you’re doing it the wrong way? With the wrong people? There’s always an alternative, there’s always help if you need it. Lots of love”

Medan jag fortfarande drack hade jag blivit vansinnig på mig. Jag tyckte att nyktra var tråkiga och att nyktra alkoholister var nyfrälsta sektanhängare. Men det var ju för att jag levde i djup förnekelse av min beroendesjukdom och alla möjliga sätt den yttrade sig på. Det är för mig omöjligt att förstå normala människor som kan ta ett eller två glas vin och NÖJA SIG med det. För mig är ett glas för mycket, därför att hundra inte skulle vara nog.

Aja, jag kan kosta på mig att vara en goodie two shoes, det stör mig inte så våldsamt vad ”folk ska tycka”. Antagligen tycker de ingenting alls! Så är det ju oftast. Men berätta gärna hur ni känner i frågan. Jag kan ju bara berätta hur det är för mig. Och försöka pracka det på andra som inte gjort något ont mer än att vara kompis med mig på Facebook, uppenbarligen.