Ni vet när man tänker på Nattvindens Gråt-demon ”Där svanar flyger” och man brusar upp över den korkade titeln? Exakt. Vadå där svanar flyger? De flyger väl lite överallt? Och seriöst … vad är det med hårdrockare och svanar överlag? Det fullkomligt kryllar av bandnamn, låttitlar och skivomslag med denna släktgrupp av stora vattenlevande fåglar. Svanar tillhör underfamiljen Anserinae och familjen änder. I världen finns det totalt sju arter av svan, varav tre förekommer i Sverige: knölsvan, sångsvan som häckfåglar och mindre sångsvan som passerande flyttfågel. I hårdrocken är det dock helt ändlöst på svanfronten. Ingen förstår varför. Visst, svanen som mytologiskt väsen är ju inte så ovanlig, men jag tror det största upphovet till svanrelaterad media är rödvinsdopad poetisk hybris. Och då snackar vi inte om adekvat hybris.

Empyrium är den rödvinsdopade poetiska hybrisens (o)krönta kungar. Har de doppat tårna i svansjön? Självklart. Vi behöver inte ens leta länge. ”Die Schwäne im Schilf”. En smäktande historia. Återigen har jag rätt.

Givetvis lyfte jag denna svangåta till Heidenhammer. Även han har grunnat en del på det här med svanar. Hammaren var som vi alla vet en early Lake Of Tears-adopter och stor anhängare av My Dying Bride. Antalet svanar han sett passera revy i sin skivsamling är med andra ord hisnande. Och på tal om My Dying Bride. ”Turn loose the swans” är en jävla titel. Och nu när jag höll på med detta idiotprojekt kollade jag in vad britterna pysslat med på senaste. En ny skiva från i år minsann, ”A mortal binding”. Jag hade aldrig ens hört talas om den så jag klickade fram skivomslaget. DUBBLA jävla datasvanar!

Heidenhammer skrev raskt ihop en lista över blandade svanlåtar. Jag la till några extra. Nu kör vi klassikern att jag och Hammaren spydigt kommenterar låttitlar.

Mycket nöje.

Soulmass – Iron swan

HH: Jobbig flygtur det där. Man minns ju den råtuffa stridsflygarfilmen ”Iron eagle” som inte riktigt var ”Top gun” men gärna ville vara det. ”Iron swan” var nog ett mindre lyckat projekt av svensk JAS 39 Gripen-liknande karaktär.

HP: Hahaha!

Wind of Shoina – Burning swan

HH: Ajaj. En riktigt elak gynnare har förmodligen matat den med spritspetsat bröd dessförinnan. Jag hade en sådan psykopat i … ja, närhet är kanske att ta i. Tack och lov.

HP: Bilden av en brinnande svan måste få rödvinspoeter att gå ner i spagat. Det och brinnande pianon på en strand. Herregud vilket jolm. Vad är det för fel på en blyertsritad orch som bara dänger in skallen på Jesus?

Aevum – Black swan theory

HH: Antar att det här anspelar på Karl Poppers falsifieringsmetod. Jag håller mig till Nils Poppe. Och Eva Rydberg.

HP: Det är som TV-serien The Big bang Theory, fast alla är svanar och skiter på möblerna.

HH: Vilket jävla jommel att städa upp i efteråt. Som ett försök till en Big Brother-såpa i naturreservatsmiljö. Med ett reservat stort som en etta i Hägersten.

Armageddon – Black swan rider

HH: Sannolikt en karusell på närmaste balttivoli, med dåligt säkrade muttrar i stålbalkarna. Såhär i vuxen ålder blir jag oftast kall när jag tänker på hur nära döden man egentligen varit under barndomens besök på de där ambulerande nöjeslokalerna.

HP: Är det svanen eller ryttaren som är svart? I min fantasi ser jag Dolemite gränsla svanen och ge sig ut på äventyr i slummen.

Colossal Swan Dive – S/T

HP: Ett kolossalt svandyk! Av alla bandnamn.

HH: Ett svandyk är väl, bildligt talat, när man bara kastar sig ut över stupet och hoppas på det bästa. Oftast går det dåligt. Vad som då händer vid ett kolossalt sådant vågar jag inte ens tänka på.

Epic – Like a swan forever

HP: Typisk titel man bara tänker “jaha?”. Lite som Peccatums ”The sand was made of mountains” där man bara la ifrån sig skivan och utbrast i ett lakoniskt ”Jo, så är det ju”.

HH: Ja, jag har inget att tillägga. Antingen är man som en svan, eller också … är man väl inte det. Tror jag.

Fuck Tomb – Swan of Kensington

HP: Kensingtonsvanen, vem FAN är det?! Otroligt bandnamn med. Knullgrav. Med Kensingtonsvanen. Vad är det som händer?! Antar att man måste vara häxmästare i brittiska karaktärer för att veta vem det här är. Lite som med Moffegreven kanske. Känd i Sundsvall, men utanför kommunen kliar sig folk i skallen. Moffesvanen från Granloholm.

HH: Instämmer. Jag får inte ens upp någon bild i huvudet som kan beskriva hur den här gynnaren ser ut. En gentlemannatjuv med plommonstop? Fast i skepnad av en antropomorfisk svan då. Som med ett självgott flin sveper en kanna te efter avslutad juvelkupp. Och rapporterar till sina överordnade i … Fuck Tomb. Ja, iförd plommonstop då.

Monsterworks – Black swan annihilation

HH: Ja, här har ju den här jäveln som spetsade mandelkubb med sprit för att mata fåglarna med gått fullkomligt bärsärk. Obehagligt.

HP: Ruggig titel. På en porrfilm.

Tower – The swan princess

HP: Inte ens Forlorn sjöng om svanar. Vad jag minns.

HH: Fast nog hade väl en och annan svanprinsessa kunnat göra en finfin entré på det där kristallslottet det sjöngs om på debuten? Att Disney inte köpt rättigheterna till filmversionen av ”The crystal palace” är för mig obegripligt.

Brightly Painted Corpses – Serenades of a dying swan

HH: Fuck Tomb och Kensingtonsvanar. Och nu vattenfärgs- och skolkritsornamenterade lik som sjunger om döende svanars serenader. Metal alltså. Vilken jävla genre det ändå är.

HP: Herregud vad de här nördarna tog tidig lunch efter att ha kläckt den titeln. Märkvärdighetens nirvana redan vid bandnamnet. Jag har ingen aning om vad det här ens är för band, men jag vet att det är fler laptops och korta frisyrer än gitarrer i den replokalen.

The Outer RIM – Free like a swan on Mill Pond

HP: Återigen någon obskyr svanliknelse. Jag kan inget om Mill Pond, men svanarna ska tydligen vara rejält emanciperade där. Ska åka dit med en säck Skogaholmslimpor och ett hagelgevär. Mill Pond swan annihilation.

HH: Efter att E-Type sedan länge tog patent på att vara fri som en flygande demon fanns det väl inte så många avierande kreatur kvar i faunan. Eller, det hade ju kunnat vara en kolibri eller en skata, men nu är det en svan vi snackar om. På Mill Pond. Var det nu ligger.

Swan Christy – One with the swan

HH: För det ÄR ju ändå Swan Christy.

HP: Swan Christy har jag och Hammaren haft alldeles för mycket att göra med efter våra Sleaszy Rider-äventyr. Usch. Nä, jag måste gå och tvätta händerna. Titeln anspelar ju på tidelag, helt klart. Greker som knullar svanar. Vilken dag det här blev.

Swan Valley Heights – S/T

HH: Den mindre kända spin-offen på Tvillingarna på Sweet Valley High.

HP: HAHAHA!!!

Coronatus – Frozen swan

HH: Kilopriset är aningens lägre än för de färska nyinkomna. Har detta något med den tidigare black swan annihilationen att göra?

HP: Undrar hur många brev Necrolord fått som innehållit instruktioner som ”Yeah, put some skulls in there and like a big fucking frozen swan. Yeah. And castle. Maybe a chubby reaper in a dress. Color blue important thank you good bye. Hails from COSTA RICA!!!”

Fin’amor – Porcelain swan

HH: En sådan hade min mormor i vardagsrummet!

HP: Amerikansk melodisk doomdöds som får mig att förespråka mobbing. Man kan ju för fan inte sjunga om porslinssvanar!

Lefthander – Grey swan

HH: Mellan white och black swan hittar vi denna gränsryttare.

HP: Gunde Svan.

Magistina saga – Cloudy swan

HH: … Och som om det inte vore nog, ska det trängas i svansjön med ett jävla svanmoln. Jag ser framför mig ett Zeldaspel, i vilket man ska fånga in en rabiat svan som löper amok, för att på så vis införskaffa en jävla osynlighetsmantel eller något. Som man mest bara blir sur över.

HP: Vadå molnig svan? Eller jaha ja, det var visst ett gäng japaner i långklänning det här. Då blir det ju lite hursomhelst.

Matt Miller – Swan hate

HH: Här är det någon som verkligen fått nog av kacklet utanför bryggan i skärgården.

HP: Tjockarslet fick väl sin kebabrulle stulen av en svan. Matt Miller the swan killer.

Operose – Battle swan

HH: En sådan har jag stött på. Svanar är inte de trevligaste av djur. Alls.

HP: Jag svär på bibeln att när jag scrollade igenom listan med alla svanlåtar läste jag ”Aryan battle swan” och höll fan på att få en stroke.

Scarring, ‘Swan idol’ från skivan ”Don’t be so fucking dramatic”.

HH: En arg Idoljury säger sitt. Tänker på när Katatonia, även det ett gäng som varit och nosat på det här med svanar, inför andra skivan skällde ut sin publik och kallade dem ”rödvinspimplande finniga tonåringar med handsvett och rödtjut”. Man kan säga att Katatonia sade åt sin publik att ”don’t be so fucking dramatic”.

HP: Australiensisk shoegaze-black metal … jag var tvungen att sätta mig en stund.

Anochecer – The silver swan

HH: Ännu en udda fågel för ornitologerna att hålla svanspan på.

HP: Googlade och hittade detta:

”‘The Silver Swan’ is almost a metaphorical poem which explores the themes of beauty, elegance, death, pride, fear and arrogance.”

Vidrigt.

HH: Men vilken jävla Napalm Records-annonstext! Den stjäl jag rakt av till mitt kommande romantiska doom/death/goth/elfish with almost hymnic bewtiching vocals-projekt.

HP: Oooh, nytt material med Heidenhammers Hyperborean Heidenheim!

Aria Inferno – Funeral for a swan

HH: Hur ser en sådan egentligen ut? Vem håller tal, och hur låter det? Begravningskaffe på bryggan? En hel hord svanar i kavaj och sorgeflor. Och en av dem iförd plommonstop, som står och betraktar på avstånd för att sedan lakoniskt fimpa en cigg och vanka därifrån.

HP: Bandets debutskiva heter ”The absinthe episodes”. Det förklarar en del. Vi snackar sex kavata spanska lurvgubbar som spelar progressive metal och begraver svanar på fritiden. Svimningskänsla.

Concrete Icon – To kill a swan

HH: ”Vad felas dig? Jag grep en pil och sköt vår albatross.”

HP: De kan ju få lite tips från det där spanska jävla bandet. Inte för att jag tror att den här kvartetten har problem med att döda djur. Kolla bara.

Cursed Past – Black swan emperor

HH: Ja … han regerar, det gör han.

HP: Det här kommer att bli min död.

Endarken – Dead swan ballet

HH: Nej, det var inte mycket studs i den.

HP: Oj. Jag kan tillägga att jag pajat revbenen så jag har sådär djävulskt gubbont man bara kan ha efter man passerat 40. Att brista ut i ohejdbara skrattattacker över Hammarens kalla kommentarer är ren tortyr just nu. Endarken, dansk groove metal för övrigt.

Ved Buens Ende – I sang for the swans

HP: Bara tanken på att se Vicotnic stå och grodkväka åt förvirrade svanar ger mig feber.

HH: Vid femton års ålder tyckte jag att den här titeln verkade väldans djup. Nu är jag inte riktigt lika säker. Enligt en intervju i Descent, någon gång kring 1996 tror jag, informerade Carl-Michael om att det rörde sig om något självupplevt då han somnade i en båt och vaknade omgiven av en hop svanar. Vissa kanske hade nöjt sig med att ropa ”schas”, men han brast tydligen ut i en opera för att jaga dem på flykten.

And Oceans – The black vagabond and the swan of two heads

HP: Och där var Dolemite tillbaka. Nu med en tvåhövdad svan!

HH: … Och med det säger vi godnatt. Tack för kaffet.

Hatpastorn & Heidenhammer