Ana Sko > Ana's Quotes

“Тем же, кто говорит, что я гений, возникший из ничего, и что талант мой расцвёл внезапно, - им скажу я: Упражняйтесь! Упражняйтесь! Ибо нет другого пути к величию.”
― Richard Harwell

“Надежда, этот зверь с тысячью жизней, вновь зажглась в глазах Дуфта.”
― Richard Harwell

“Первый роман всегда выдаёт честолюбие "хорошего ученика". Одни гении могут позволить себе быть двоечниками. И, конечно, требуется долгое время, чтобы постичь тайну "свободного дыхания" текста, а для этого нужно отрешиться от желания блеснуть перед публикой.”
― David Foenkinos, Le Mystère Henri Pick

“В качестве эпиграфа к своему роману он выбрал известную, отмеченную провидческой иронией, фразу Джонатана Свифта: "О появлении истинного гения в этом низменном мире можно узнать по тому, как дружно все дураки объединяются против него.”
― David Foenkinos, Le Mystère Henri Pick

“En sommar hade de också en kokerska som hade följt med dem från Moskva. Karin trivdes med att vara med henne och tala ryska, en dag frågade hon Karin vad "Abbelentehao" betydde på svenska. Det sa flickorna i köket så ofta när hon serverade dem. Karin hade fått tänka länge, be henne upprepa ordet tills hon förstod att det var : "Jag vill inte ha" på bred skånska.”
― Gunnar Bolin, Hovjuvelerarens barn

“Jag sa: "Nej, de flesta överlever bara, de tror att deras saker har ett värde men ingenting har det. Saker har bara ett pris, baserat på förväntningar, och jag handlar med dem. Det enda värde jorden har är tid. En sekund är alltid en sekund, det går inte att förhandla."

Du föraktar mig nu, för att jag har vigt alla mina sekunder åt mitt jobb. Men jag har i alla fall vigt dem åt något. Vad har dina kompisars föräldrar vigt sina liv åt? Grillfester och golfrundor? Chartersemestrar och tv-serier? Vad lämnar de efter sig?”
― Fredrik Backman, The Deal of a Lifetime

“Det är så lätt att döda någon, allt någon som jag behöver är en bil och några sekunder. För folk som du litar på mig, ni kör tusentals kilo metall i hundratals kilometer i timmen rakt ut i mörkret med era mest älskade sovande i baksätet, och när någon som jag kommer från andra hållet litar ni på att jag inte har dåliga bromsar. Att jag inte letar efter min telefon mellan sätena, inte kör för fort, inte glider mellan filerna för att jag blinkar tårar ur ögonen. Att jag inte står på en påfart till III:an med strålkastarna släckta och väntar på en lastbil. Ni litar på mig. Att jag inte är full. Att jag inte kommer döda er.”
― Fredrik Backman, The Deal of a Lifetime

“Alla föräldrar har fem minuter i bilen utanför huset då och då, där de bara blir sittande. Där de bara andas och samlar kraft för att orka gå in till allt ansvaret igen. De kvävande förväntningarna på att vara god och orka. Alla föräldrar har tio sekunder i trapp uppgången någon gång, med nyckeln i handen, utan att sätta den i låset”
― Fredrick Backman

“Enda trösten är frukt- och blomsterstånden på Östermalmstorg där äpplena är lika goda som i Norge och där jag förbluffar en torgmadam med att begära ett halvt kilo tomater, så mycket köper ingen människa.
- Vet hon vad de kostar?
När jag får höra priset nöjer jag mig med tre stycken. I Tyskland var frukt och grönsaker billigt och man köper aldrig per styck.”
― Erika Schwarze, Kodnamn Onkel

“I god tid innan tåget ska gå kommer jag ner på Centralen. Där är fullt av folk med väskor, ryggsäckar och barn - i det här landet har man fortfarande semester. I Tyskland får man, om man är soldat, permission, annars håller man sig hemma eller reser möjligen till någon släkting på landet för att i bästa fall komma över lite extra mat. Att resa till någon badort är inte längre att tänka på, kuranstalterna tjänar som lasarett eller reserverade för soldater på permission.”
― Erika Schwarze, Kodnamn Onkel

“På legationen har jag fått uppfattningen att man har respekt för svenskarna. Lyckliga svenskar, som inte behöver bocka för någon, bara vara lite försiktiga. Men det tror jag ligger i deras natur. Vi tyskar ser arga ut när vi är arga, svensken ler när han är arg. Det är en avundsvärd egenskap.”
― Erika Schwarze, Kodnamn Onkel

“Teddy lufsar på som bara skandinaver kan, med långa, smygande steg, som måste vara ett genetiskt arv från den tiden då de levde i de stora skogarna och hade gott om tid. Vi tyskar verkar alltid att ha bråttom, vi går med snabba steg mot ett bestämt mål.”
― Erika Schwarze, Kodnamn Onkel

“[...] redaktör Lönnegren på Aftonbladet, som talar tyska (vilket inte är konstigt, Aftonbladet har ju namn om sig att vara tyskvänligt) [...]”
― Erika Schwarze, Kodnamn Onkel

“Mannen såg lugnt på honom, nästan medlidande, och svarade: "Vet du vad det värsta med att vara förälder är? Att man alltid blir bedömd för sina sämsta ögonblick. Man kan göra en miljon saker rätt men en enda sak fel och sedan är man för alltid den där föräldern som kollade i mobilen medan barnet fick en gunga i huvudet i parken. Vi tar inte ögonen ifrån dem på flera dygn i taget men så läser vi ett sms och då är alla våra bästa stunder värdelösa. Ingen människa går till psykologen för att prata om alla gånger de inte fick en gunga i huvudet som barn. Föräldrar definieras av sina misslyckanden." (ss. 29-30)”
― Fredrik Backman, Folk med ångest

“Varje påsk lagade min farmor pasjka. Det är en rysk efterrätt som består av kvarg, smör, gräddfil, socker, mandel, äggulor, citron och suckat. Det låg en märklig träställning i ett underskåp i köket hemma i Brommavillan, i den satte man en silduk där kvargen fick rinna av under ett dygn. Jag drogs med i den rituella upphetsningen, det var ju bara en gång om året som den tillagades.

Mamma gjorde pasjka för att pappa sa att det hörde till. Och den hade alltid varit ett stående inslag i min farmors familj. När hennes syster Margit, Gaba, låg på sjukhem påsken 1999 kom jag upp på hennes rum när dottern till en rysk vän var där. Hon matade Gaba med något ur en liten plastskål. Det var pasjka, Gaba himlade lyckligt med ögonen och åt. [...]

Jag minns min barndoms besvikelse över att det inte smakade så gott. Det var syrligt, kladdigt, ett märkligt mellanting av kräm och kaka. När det landade på tungan fanns en förhoppning om sötma, men syran tog över och som med så mycket annat från pappas barndomskök så mötte jag och min bror pasjkan med den största skepsis.”
― Gunnar Bolin, Hovjuvelerarens barn

“Läroverkslärare var på den tiden (*1940-talet) välavlönade. En adjunkt, som hade en magisterexamen, hade samma lön som en riksdagsman. I våra dagar är förhållandet helt annorlunda.”
― Lena Lundgren, Maria Lang : vår första deckardrottning

“[...] prutta ut en femkilos apa ur muffen [...]”
― Fredrik Backman, Anxious People

“Hade dina föräldrar möjligtvis samma efternamn redan när de träffades?”
― Fredrik Backman, Anxious People

“Du har ett intellekt lika vasst som en påse blöta cornflakes, du.”
― Fredrik Backman, Anxious People

“Hon kunde inte minnas senast hon gjort sin man överraskad, det är inte meningen att man ska göra det när man varit gifta tillräckligt länge. Det är meningen att man ska få ha en enda sak i livet, en enda person, som man kan räkna med så mycket att man kan ta henne för given.”
― Fredrik Backman, Anxious People

“För när man är barn längtar man efter att få bli vuxen och bestämma allting själv, men när man blir vuxen begriper man att det är den värsta delen. Att man måste tycka saker hela tiden, avgöra vilket parti man ska rösta på och vilka tapeter man tycker om och vad man har fr sexuella preferenser och vilken yoghurt som bäst speglar ens personlighet. Man ska välja allt och bli vald av andra, varenda sekund, hela tiden. Det var det värsta med en skilsmässa, tänkte rånaren, att man trodde att man var färdig med allt det där, men nu måste man välja om allting. Vi hade ju redan en tapet och en servis, balkongmöblerna var nästan nya och barnen skulle lära sig simma. Vi hade ett liv tillsammans, räckte inte det? Rånaren hade nått en punkt i livet där man äntligen skulle få vara ... klar. Man är inte redo att bli utkastad i vildmarken igen då och ta reda på vem man är en gång till.”
― Fredrik Backman, Anxious People

“[...] religion kanske man kan banka i folk men tro kan man inte lära ut.”
― Fredrik Backman, Anxious People

“Missbrukarna missbrukar sina droger men de anhöriga missbrukar hoppet. Klamrar sig fast.”
― Fredrik Backman, Anxious People

“Vi kan inte förändra världen, ofta kan vi inte ens förändra människor. Inte mer än en bit i taget. Så vi hjälper till när vi har möjlighet, gubben. Vi räddar dem vi kan. Vi gör vårt bästa. Sen försöker vi hitta ett sätt att intala oss själva att det måste vara ... nog. Så att vi kan leva med våra misslyckanden utan att drunkna.”
― Fredrik Backman, Anxious People

“[...] ett lån brukade vara något du förväntades betala tillbaka. Men när var och varannan småbarnsfamilj med medelinkomster har lån på belopp de inte kan spara ihop ens på en livstid, då har inte banken gett ett lån längre. De har gett finansiering. Och då är bostäder inte bostäder längre. De är investeringar. [...] Det betyder att de fattiga blir fattigare, de rika blir rikare, och den verkliga klassgränsen går mellan de som får och de som inte får låna. För hur mycket pengar folk än tjänar ligger de vakna i slutet av månaden och oroar sig över pengar. Alla tittar på granens saker och undrar "hur har de råd?", för alla lever över sina tillgångar. Så inte ens de riktigt rika känner sig någonsin riktigt rika för det enda man kan köpa till sist är en dyrare version av något man redan har. På lån.”
― Fredrik Backman, Anxious People

“Om man kan göra något för någon så att de tror att de klarat det helt själva, då har man gjort ett gott arbete.”
― Fredrik Backman, Anxious People

“Ungdomar. Ni är medvetna om hur ni påverkar era barn. Jag hörde en barnläkare på tv som sa att för en generation sedan kom föräldrarna till honom och sa 'vårt barn kissar i sängen, vad är det för fel på honom?'. Nu, en generation senare, kommer föräldrarna till läkaren och säger 'vårt barn kissar i sängen, vad är det för fel på oss?'. Ni tar på er skulden för allt.”
― Fredrik Backman, Anxious People

“Du behöver inte gilla alla barn. Bara ett. Och barn behöver inte världens bästa föräldrar, bara sina egna föräldrar. Ska jag vara alldeles ärlig mot dig behöver dem faktiskt oftast bara en chaufför.”
― Fredrik Backman, Anxious People

“Det sägs att en människas personlighet är summan av hennes erfarenheter. Men det är ju inte sant, inte helt och hållet, för om vårt förflutna var allt som definierade oss skulle vi aldrig stå ut med oss själva. Vi måste få intala oss själva att vi är mer än misstagen vi gjorde igår. Att vi är alla vår nästa val också, alla våra imorgon.”
― Fredrik Backman, Anxious People

“Jim föddes i en generation som såg datorer som magi, Jack är från en som alltid tagit dem för givet. När Jim var liten bestraffade man barn genom att tvinga dem att gå till sina rum, nuförtiden tvingar man barn att komma ut ur dem. En generation fick skäll för att inte kunde sitta still och nästa får skäll för att de aldrig rör sig. Så när Jim skriver en rapport trycker han beslutsamt varje tangent ända ner i botten, kontrollerar genast skärmen för att försäkra sig om att den inte lurat honom, och först därefter trycker han på nästa tangent. För Jim lurar man minsann inte. Jack skriver givetvis i gengäld så som unga män som aldrig levt i en värld utan internet gör, kan göra det med ögonbindel, snuddar tangenterna så lätt att ett forensiskt förbannat laboratorium inte skulle kunna bevisa att han rört dem.
De både männen driver varandra till vansinne, förstås, med de allra minsta saker. När sonen söker efter något på internet säger han att han "googlar", när pappan ska göra samma sak säger han: "Det ska jag slå upp på Google." När de är oense om något säger pappan "jo men det är så för det har jag läst på Google!" och sonen gapar: "Man läser inte saker på Google pappa, man söker efter..."
Det är så att säga inte det faktum att pappan inte begriper hur man ska använda teknik som sonen blir galen på, utan att pappan nästan förstår. Jim vet till exempel fortfarande inte hur man tar en skärmdump, så när han vill ta en bild av något på sin datorskärm fotograferar han datorskärmen med sin mobiltelefon. När han vill ta en bild av något på sin mobiltelefon lägger han den i kopiatormaskinen. Det senaste riktigt stora bråket Jim och Jack hade var när någon chefs chef kom på att stadens poliskår skulle bli "mer tillgänglig på sociala medier" (för i Stockholm är poliserna tydligen så in i helsike tillgängliga hela tiden) och bad dem ta bilder av varandra under en vanlig arbetsdag. Så Jim fotograferade Jack i polisbilen. Medan jack körde. Med blixt.”
― Fredrik Backman, Anxious People