Ana Sko

“I Sverige det finns ändå mycket blattar och därför det är viktigt vi inte börjar jidra och startar knas för då svennarna får panik eftersom på innersta insidan dom VET vi är grymmare. Därför det blir maxat viktigt att blattarna glömmer historian så vi blir mera som svennarna. Annars dom fattar vi bazar deras brudar och får feta respekten och maxade flousen. Därför politikerna ger inte hemspråk och vill sprida blattarna på olika områden. Helst dom vill också vi ska byta merguezen mot Denniskorv och baclavas mot äckelsemlor. Det är därför svennarna säger orden ”slå någon gul och blå” för det visar man måste ANTINGEN bli gul och blå i innersta själen ELLER man slås gul och blå (kanske av skins, kanske av aina). Aina skickas på alla blattar som visar dom fixat para för då direkt det luktar fuffens för i Svenneland man tjänar feta flisen men aldrig man visar. Sen med tidningarna och tv:n det är också bra sätt hålla blattarna lugna. Därför dom visar Robinson och Allsvenskan och MTV Grind men samtidigt dom smugglar nyheter som skulle få blattar att lacka ur.”
― Jonas Hassen Khemiri

“I dag jag har filosoferat fram en teori om svennarna och svartskallarna på skolan:
Man kan säga det finns tre sorters svennar. Först det är lyxsvennarna som spelar maffia fast på svennevis. Dom har märken som är dyra fast ändå dom har små loggor och syns mindre än dyra blatte­märken. (Svartskallar spelar rika mera ärliga.) Lyxsvennarna har Östrakläder med äkta Lacoste och aldrig estniska Dieseljeans. Som exempel man kan ta Philip som ofta softar till skolan med vit polo eller Anna och Jessica som har blanka tjejstövlar och aldrig smutsiga hår. Också Lena och Peder hör hit för aldrig dom skulle våga ha kläder som man lägger märke.

Ändå lyxsvennarna är ganska få för nästan alla i skolan hör till lodisgänget som går klädda i tattartrasor med sönd­ riga skinnjackor och jeansen maxat håliga. Ofta dom har total oreda i håren och ibland tjejerna har långa röda sammetskjolar och rutade strumpor. Om man vill bli en av dom man måste säga ryssar gör bästa poesin och lyssna på Bob Hund istället för Snoop Doggy Dogg. Plus man måste vara redo att som David, Stefan och Karro säga med stolthet man har köpt kläderna på UFF! Såklart ingen blatte vill vara med förutom Mårten (som har föräldrar från Polen). Också Nicole hör hit fast man ser lodisarna tittar snett när hon softar till skolan med gummistövlar och orange overall (också lodisgäng har gränser). Samtidigt jag börjar misstänka lodisgänget också spelar falska för alltid dom har massa fikaflous och ingen av deras föräldrar sitter i spärr eller jobbar städare.

Tredje svennesorten är dansk­lassarna fast egentligen man ser dom inte ofta på skolan för jämt dom hänger uppe i balettsalen och tränar tänjning. Danstjejerna är pyttesmala och har knutfrisyr och killarna är kanske fyra–fem stycken per klass och ger alltid leenden på skolfotot som riktiga bögar. Alla dansk­klassare går med tårna utåt och ryggen rak som värsta bräda.

Blattarna på skolan är inte så många men kommer ändå i två versioner. Nummer ett är den vanliga blatten: knasaren, snikaren, snattaren, ligisten. Som exempel man kan ta Sebastian och Angelo. I Skäris bästa exemplet är Alonzo för det var han som lärde Juan hur vi skulle handla 50-örestuggummin på Gottoken efter ha lagt Snickers och Raiders i jackärmen. Det är tack vare han jag vet hur man hittar civilsnutar i folksamlingar och förstärker soft air guns till riktiga vapen. Blattesort nummer två är duktighetskillen som pluggar prov och använder finord och aldrig plankar tunnelbanan eller taggar. Som exempel vi har tvillingarna Faud och Fadi plus alla andra iranier som smörar lärare och vill bli tandläkare och ingenjörer. Dom tror dom får respekt men egentligen alla lärare skrattar åt dom för man fattar dom är vilsna.”
― Jonas Hassen Khemiri

“Надо было стать убийцей, - подумал я, - чтобы тебя приветствовали.”
― Erich Maria Remarque, The Night in Lisbon

“Я смотрел, как он шел по улице, держа в руке чемодан – печальная фигура, вечный символ рогоносца и самоотверженно любящей души. Но разве не владел он человеком, которого он любил, глубже и полнее, чем вереница победителей-идиотов? И чем мы владеем на самом деле? К чему столько шуму о предметах, которые в лучшем случае даны нам только на время; к чему столько болтовни о том, владеем мы ими больше или меньше, тогда как обманчивое это слово «владеть» означает лишь одно: обнимать воздух?”
― Erich Maria Remarque, The Night in Lisbon