Jonas Gardell Quotes

“Och Benjamin slappnar av i Rasmus famn och vet att han ska överge allt han någonsin levt för och trott på för den här famnens skull.”
― Jonas Gardell, Sjukdomen

“I samma sekund Benjamin blir varse den nytillkomne hejdar han sig i steget, är för ett ögonblick alldeles stilla, och han vet att det är hit, till detta ögonblick, till detta möte, till denne man, som hela hans rörelse har syftat. Det är hit han hela tiden har gått.”
― Jonas Gardell, Kärleken

“Benjamin, min son. Du har skrivit igen. Jag har bett dig att inte skriva och jag ber dig ännu en gång. Du måste förstå. Jag älskar dig. Jag hoppas du mår bra. Med jag låtsas att du inte finns.”
― Jonas Gardell, Sjukdomen

“Han tänkte: "Jag är här." Det är en stor och mäktig tanke. Han har upptäckt att han finns.”
― Jonas Gardell, Kärleken

“Men snälla lilla hjärtat, jag är jude, jag firar inte heller jul, men nu pratar vi om att dekorera lägenheten och då är jag helt med. Du kan sätta dig där. Jag heter Paul. Du hette Benjamin. Vanvettigt vackert namn förresten.”
― Jonas Gardell, Kärleken

“För alltid ska de stå där, Rasmus och Bengt, nakna, unga, med muskulösa brunbrända kroppar, i detta ögonblick av frihet och lycka när ingenting i världen kunde besegra dem.”
― Jonas Gardell, Sjukdomen

“De gör oss hetero igen efter vi dött. För annars vet de inte hur de skall sörja oss. Oss och våra misslyckade liv.”
― Jonas Gardell, Döden

“I en stad där de flesta fortsätter att leva sina liv som om inget hänt, utan att ens veta vad som pågår, insjuknar unga män, magrar av, tynar bort och dör. Ja, det är som ett krig som utkämpas i fredstid.”
― Jonas Gardell, Döden

“Kan någon tala om vad man säger när man stöter ihop med en av sina vänner efter semestern och han har fallit ihop till ett nästan ingenting, som ett hus som demolerats i en storm?”
― Jonas Gardell, Döden

“En sista sak bara, vännen, så att jag inte missat någonting... /.../ Du vet väl om att du är homosexuell, eller hur?”
― Jonas Gardell, Kärleken

“Stående i kalsongerna mitt på golvet i sitt gamla pojkrum, med ansiktet svullet av gråt och brist på sömn och med rösten darrande av rädsla och beslutsamhet. ”Jag är homosexuell. Så. Nu vet ni.”
― Jonas Gardell, Sjukdomen

“Ja, ska du hålla på att torka tårar får du verkligen använda skyddshandskar!" "Men han var ju så lessen!" utbrister den oerfarna förtvivlat. Den äldre systern fnyser. /.../ "Ja, nu vet du i alla fall. Torka aldrig tårar utan handskar.”
― Jonas Gardell

“Men Gud ändå, jag har ju redan köpt hela konceptet, hör du inte på? Jag går ner på knä om du vill.”
― Jonas Gardell, Kärleken

“Visst”, säger Rasmus och ser förnärmad ut, ”och jag är fortfarande ingen i min älskades liv.”
― jonas gardell, Sjukdomen

“Han ser vad de ser. Någon som inte hör hemma här. Någon som har kommit fel. Någon som har kantrat. Som gått förlorad. Någon som lytt sitt hjärta. Sitt bedrägliga hjärta.”
― Jonas Gardell, Sjukdomen

“Varje natt på Klara Norra tillbads han och offrades, hans kropp styckades och åts, och nästa morgon återföddes han hel och levde igen.”
― Jonas Gardell, Döden

“Hennes Bengt var så snäll. Han skulle aldrig svika någon eller ljuga. Älskad av alla. Hon vänder sig om igen och stirrar på kistan där hennes son ligger. Tänker, med en sorg som plötsligt överväldigar henne helt, att hon inte kände honom alls.”
― Jonas Gardell, Döden