WalderianWarden

“I allt detta väljande. Livet är inte något man vill eller väljer. Så ser lagen om människovaron ut. I livet blir man inslungad. Och exakt så långt som tiden sedan räcker, ska man vidare. Ingenting annat. Livet ska gå på bara och fortsätta till dess det tar slut. Det ska genomlevas minut för minut och tugga för tugga, över stock och sten och genom eld och vatten ska det ta oss, i ljus eller mörker, rätt ner i dödsskuggans dal och ut på de saligas ängder. Ostoppbart ska det fortgå, i galopp eller raglande, krypande på alla fyra eller i krumsprång spelar ingen roll, linkande, dansande eller i förtvivlans flykt. Livet sker med oss utan att fråga.”
― Elisabeth Rynell, Moll

“Så mycket att svälja och kväljas av.
Skam, över ursprung och fattigdom, skam över blod och språk som måste förnekas, som blandas, skam som grumlar, ilska och glädje som bara får tas ut i små små portioner. Svenskar, men inte svenska. Inte samer med exotiska koltar. Finsktalande, men inte finnar. Ingen riktig finska. Så mycket stolthet över väl utför arbete att svälja. Och att veta sitt värde. Vari nu detta ligger. Och visst beskrivs de:
"I älfdalen finns en rätt talrik och idog befolkning."
Idog. Att göra sitt arbete väl och med kärlek. Så kan man ändå bli någon, någon som arbetar. Och blod har väl alltid blandats. Och det handlar om hur värde och rättigheter fördelas. Att kväljas av Norrlandshjälp och AMS-bidrag.”
― Pia Mariana Raattamaa Visén, Där rinner en älv genom Saivomuotka by

“What are men to rocks and mountains?”
― Jane Austen, Pride and Prejudice

“Den som är levande är inte rädd, försökte jag säga mig. Det är det döda i en som bävar.”
― Elisabeth Rynell, Moll