Status Updates From The Four Loves

Kapitel 6 (del iv)

Precis som Kristus är fullkomlig Gud och fullkomlig människa är den mänskliga kärleken i Dess olika former tänkt att bli den fullkomliga Agape och den fullkomliga mänskliga kärleken. S150

Alltså säger oss erfarenheten att det inte lönar sig att vända sig mot himlen för att få jordisk tröst himlen kan ge himmelsk tröst inget annat. Och jorden kan inte heller ge jordisk tröst. S156

Kapitel 6 (del iii)

Våra viljor är våra för att göra dem till dina. S144-145

Det är lätt att konstatera, men nästan omöjligt att ta till sig att vi är speglar, vars ljus om det nu finns där helt och hållet reflekterar den sol som lyser på oss. S147

Kapitel 6 (del ii)

Lewis citerar Lukas 14:26, diskuterar ordet ’hata’ i denna kontext o jämför sen på s140 med ett citat från John Dryden: ”jag kunde inte älska dig så mycket min kära, om jag inte älskade äran ännu högre.” Såå profound

Kapitel 6 - agape

Alternativet till lidande, eller åtminstone till risken för lidande, är fördömelse det enda ställe utanför himlen där du kan vara helt skyddad från alla kärlekens faror och störningar är helvetet. S137

🫣TS GAGGED MEEEEEE

Kapitel 5 (del iv)

De älskande kan till och med se dessa offer som speciella meriter - kan man väl lägga något dyrbarare offer på kärlekens altare än sitt samvete? S126

Guden dör eller blir en demon om han inte lider Gud. Det vore i så fall bäst om han dog. S128

Kapitel 5 (del iii)

Mannen är kvinnans huvud på ett motsvarande sätt som Kristus är församlingens huvud. Han skall älska henne så som Kristus älskade församlingen och gav sitt liv för den. S118

En teori som går lättare att acceptera i vår tid är den att Eros röst är den ’evolutionära aptitens’. […] Denna teori leder till slutsatsen att livskraften inte ordnar det särskilt bra för sig. S122

Kapitel 5 (del ii)

Det är svagt att inte kunna tåla ett skämt. Värre är att inte kunna tåla ett gudomligt skämt, som ju görs på vår bekostnad, men också (vem tvivlar väl på det?) för vårt eviga väl. S113

Kapitel 5: eros

Jag sa en gång till en ung man att en roman som han var imponerad av var ”pornografisk”. Han svarade oförstående: ”Men hur kan den vara det? Den behandlar ju alltihop med ett stort allvar” - som om dysterhet var ett slags moraliskt desinfektionsmedel. […] Att äta är också allvarligt: teologiskt, etiskt, socialt medicinskt. Ändå kommer vi inte till middagen med dystra böcker. S111