Status Updates From Kap Farväl!

De två kapitel som lämnat vattnet som tema är inte lik starka som övriga, även om vattnet varit här också i form av vattenfall och vattnet i krukan. Det sammanföll också med de två kapitel som varit fyllda av mest vemod. Boken är i övrigt stark och vacker, med en hög lägsta nivå.

Fängslande och målande, men också komisk.
”Tänk så sjösjuka oxarna blir med sina fyra magar”.
Enda minuset är den tidens begrepp som man reagerar starkt på idag.

Jules Verne beskrev något vidunderligt väldigt vardagligt och sakligt, Harry Martinson beskriver det vardagliga magiskt och vackert!

Efter Aniara vill jag ha mer, fastar för det komiska i tipot / ingeting och teapot / tekanna, allt i vacker skriven text

För att låta sig förtrollas av Kap Farväl bör man vara djupt intresserad av att söka något sorts fritt liv som sjöman. Dels har förutsättningarna för sjöfart förändrats och sjömansyrket detsamma, dels tror jag att den romantisering av sjömanslivet som Martinson spelar på inte lever kvar, åtminstone inte i Sverige. Ibland intressant, ibland ofantligt tråkig. Jag är ingen båt- eller prostitutionsfantast