Status Updates From Wilful Disregard

Jag gillar det mer och mer, ju längre jag läser. Det är irriterande relaterbart stundvis. Dock är det något i Esters högtravande språk som gör att jag inte blir helt övertygad om hennes karaktär sett till hennes ålder.

”Kärleken behöver ord”

Så originellt av en poet att tycka det. Jag håller inte med. Kärleken känns och görs. Ord är tomma i jämförelse. Utan handling tappar orden mening.

Esters och Hugo syn på begreppet ”frukost” speglar deras inställning till förhållandet. Den ene innerlig, den andre flyktig.

Ibland är språket så oåtkomligt att jag blir yr. Troligen är det ovana. För det här är inte mitt förstahandsval i vanliga fall. Men den kvicka dialogen gör att jag läser vidare trots allt.

”Varje gång hon kommenterade något blev det stumt. Hugo följde aldrig upp det Ester sa. Ester följde alltid upp det Hugo sa. Ingen av dem var riktigt intresserad av henne men både var intresserade av honom.”

Hur mycket är Ester redo att offra för sin förälskelse i Hugo?