Status Updates From Himmerlandsgeschichten

I liked 33 years more than Oktobernight

Oktobernat brilliant depiction of death

2. Novelle, Tre og Tredive År. Det dystre tema fortsætter. Vi følger Kirsten (samt andre skæbner fra landsbyen) som oplever sin mand og alle tre børn dø. Hun vender herefter tilbage til sin barndomsgård, hvor hun bliver sindsyg. Hun lever således 33 år væk fra gården og oplever et monotomt liv fyldt med død og sorg. Et hårdt liv både fysisk og psykisk, hvor årene og tiden glemmes og sammensmeltes.

Første novelle, Oktobernat. Handler om 3 mænd, “landsknægte” (soldater?). De holder stop på en krog. Den ene, Jørgen, ser på vej væk fra kroen ind af et vindue krogejerens datter som ligger og er dødelig syg. Hun ser også ham, og dagsrømmer vemodigt. Soldaterne går videre, jørgen og en anden kommer af uvidste grunde op at slås. Jørgen såres dødeligt og tænker over liv og død i sin sidste tid.

Det går lite smidigare att läsa nu när jag insett att novellerna inte är mer än typ: ”å så hände det här i Himmerland, kan du tänka dig?”

Men fortfarande ett rätt stort 🤷‍♀️ på det hela

Jag kan fortfarande inte riktigt se poängen med alla dessa korta inblickar i ”folks” liv. Plus: Den tystlåtne Mogens? Där Martine absolut vill gifta sig med honom efter att han våldtar henne, försöker dränka henne, försöker mörda henne genom att tända eld på huset där hon och hennes familj ligger och sover? FUCK OFF.

Noveller som verkligen är små slices of life, men utan att jag tydligt förstår varför jag ska bry mig?