Ebba Kalin > Recent Status Updates

“The are beings in the lowest grade of humanity, but they have been wrongfully called cannibals” Tycker det citatet summerar bokens lite daterade människosyn väl

”Ibland kändes det som om han aldrig tog slut och jag aldrig började”

”Många människor hade mist livet, både civila och soldater, för helikoptrarna visste inte vem som var vem.”

”Skottsalvorna skallade när helikoptern pepprade oss med kulor. Oss? Oss. Förstod de inte att det var vi som var eleverna som fördes bort från skolan så sent som igår kväll? Kulor riktade mot oss? Mot oss.”

”Det som gör mig frustrerad är att jag inte kan uttrycka det jag vet eller hur jag vet det. Det enda jag kan är att prata om den frustrationen.”

”He’s spent his entire life saturated in her tears”

”Varför skulle Laura älska en version av henne som aldrig har sett Laura, dom inte älskar Laura?”

Okej det rädda faktiskt storyn lite

Också att precis alla kvinnor i boken ger upp sina drömmar för att bli mödrar/hustruar?

1: Pip har bott i Bergen typ hela sitt liv o har bara sett norrsken en gång??
2: Snacka om att dom överdriver, Bo får liksom en religiös upplevelse av det. Makes no sense

Omg she’s pregnant isn’t she?

Det är något lite osmakligt med att en historia om att hitta sitt arv o lära känna sina rötter alltid ska landa i en jäkla kärlekshistoria? Som att huvudkaraktärerna inte är viktiga nog att få vara sina egna

Don’t call this fuckery “forskning”

Jag har nog aldrig upplevt en sån stark känsla av stereotypisering som i den här boken. Alla är rödlätta, ingen som inte är från Norge vet ett piss om dess historia o h huvudkaraktären är genuint förvånad över att norrmän är typ riktiga människor??

“För att hejda mig innan jag blev alltför dyster kollade jag min mejl och plundrade fruktskålen eftersom jag inte orkade gå ner och det inte fanns någon rumservice efter klockan nio på kvällarna” FUCK ASS SENTENCE!

Varför i helvete måste hon ta tillbaka Jens????? Wtf??? Kan nånting i den här boken vara bra??

Karaktärerna är så platta och ointressanta, förutom när de är sånna svin att det är omöjligt att känna någon form av intresse eller ömhet för dem. Djup kan beskrivas på andra sätt än enbart genom fuckery.

Stolpigt skriven, lite lätt orimligt story (som att intendenten inte har något bättre för sig än att träffa en random tjej) och konstiga formuleringar. Känns som att de historiska delarna är skrivna av en annan människa, är så himla mycket mer naturliga. Dialogerna ska vi inte ens tala om, så otroligt onaturliga.