Ebba Kalin’s Reviews > Stormsystern > Status Update

Det är något lite osmakligt med att en historia om att hitta sitt arv o lära känna sina rötter alltid ska landa i en jäkla kärlekshistoria? Som att huvudkaraktärerna inte är viktiga nog att få vara sina egna

Don’t call this fuckery “forskning”

Jag har nog aldrig upplevt en sån stark känsla av stereotypisering som i den här boken. Alla är rödlätta, ingen som inte är från Norge vet ett piss om dess historia o h huvudkaraktären är genuint förvånad över att norrmän är typ riktiga människor??

“För att hejda mig innan jag blev alltför dyster kollade jag min mejl och plundrade fruktskålen eftersom jag inte orkade gå ner och det inte fanns någon rumservice efter klockan nio på kvällarna” FUCK ASS SENTENCE!

Varför i helvete måste hon ta tillbaka Jens????? Wtf??? Kan nånting i den här boken vara bra??

Karaktärerna är så platta och ointressanta, förutom när de är sånna svin att det är omöjligt att känna någon form av intresse eller ömhet för dem. Djup kan beskrivas på andra sätt än enbart genom fuckery.

Stolpigt skriven, lite lätt orimligt story (som att intendenten inte har något bättre för sig än att träffa en random tjej) och konstiga formuleringar. Känns som att de historiska delarna är skrivna av en annan människa, är så himla mycket mer naturliga. Dialogerna ska vi inte ens tala om, så otroligt onaturliga.

Det stör mig att Riley verkligen inte litar på att läsaren ska förstå något. Allt måste verkligen skrivas ut ordagrant vilket gör det jävligt stolpigt.