Emanuel > Recent Status Updates

Fantasynamnen i den här boken är så fåniga. Nästan "so bad it's good", men tyvärr inte riktigt. Tror det förvärras av att uppläsaren väljer att uttala alla namnen lite tillgjort amerikanskt.

Skrattade högt både åt hur patetisk Linton var i det här kapitlet och Ellens fantastiskt elaka bedömning av honom när Cathy frågar om hon gillar honom:

"Like him? [...] The worst tempered bit of a sickly slip that ever struggled into its teens! Happily, as Mr Heathcliff conjectured, he'll not win twenty! I doubt whether he'll see spring, indeed - and small loss to his family, whenever he drops off"

<3 sillmjölken Linton och den tölpaktige himbon Hareton. Ändå rätt speciellt att killen som hängde en hel kull hundvalpar (för skojs skull?) för bara något kapitel sedan ändå känns relativt sympatisk när man jämför med alla andra haha.

Catherine och Heathcliff är så dramatiska att det på något sätt blir komiskt att berättaren (den jämförelsevis normala hushållerskan Nelly Dean) är i rummet hela tiden.

inget fel på den här boken, men jag är så trött på Josua... kanske lägger den åt sidan och börjar med Domarboken istället