Hannah Pannah’s Reviews > Min far & Kvinnan > Status Update

”Jag har förlorat det sista bandet med den värld jag kom ifrån”

”Nu förefaller det mig som om jag skriver om min mor för att, i min tur, föda henne till världen.”

Kanske riskerar det raka berättandet att tappa sin spänst i längden - så bra att Ernaux skriver kort. Samtidigt känns berättartekniken just i Min Far särskilt anpassad till textens källa snarare än mål. Det är en trogenhet mot ett enkelt liv, utan krusiduller, mot den arbetande fadern. Hur kommer tonen i Kvinnan vara? Hur formas texten av modern?

”När jag läser Proust eller Mauriac tror jag inte de väcker till liv den tid då min far var barn. Hans omfamning är Medeltiden.”

Förord av Therese Bohman:

”Tänk alla livsöden, alla drömmar, alla hela system av släktskap och vänskap och kärlek och förhoppningar som går förlorade när människor som levt helt oformulerade liv försvinner.
Annie Ernaux formulerar dem åt båda sina föräldrar och läsaren.
Nu finns de kvar.”