Nicole Mikha’s Reviews > The Four Loves > Status Update

Kapitel 3 (del iii)

För vem är himlens namn skulle se den människa som naturlig eller normal som var helt fri från misslyckanden? Vi vet bara om en enda sådan Man. […] Man kan inte vara särskilt väl anpassad till världen om den säger att man är besatt och om man blir fastspikad på en träpåle. S64

Kapitel 3 (del ii)

Tyvärr är det nästan lika lätt att krossa sin moders hjärta när man höjer sig över den moraliska normen. Tillgivenhetens konservativa intolerans råder i båda riktningarna. S57

Kapitel 3: tillgivenhet

Som skapta för oss? Nej, tack och lov. De är sig själva, mer personliga än man kan föreställa sig och värda mycket mer än vi anar. S46

De som lämnar takt och hänsyn bakom sig när de kommer hem från dansen eller festen visar ingen verklig takt där heller. De bara apar efter dem som är verkligt taktfulla. S53

Kapitel 2 (del v)

[Patriotismens demoniska form förnekar sig själv]

Kipling: ”Om england var vad england tycks vara skulle vi genast kasta det över bord. Men det är det inte!”

Kärleken har aldrig talat på det sättet.

S35

Kapitel 2 (kapitel iv)

Det som ger grogrund åt en slags patriotism som är livsfarlig om den blir bestående, är den avsiktliga indoktrineringen av de unga med en felaktig hjältelegend kamouflerad som läroboksfakta. S33

Kapitel 2 (del iii)

Det vore svårt att hitta en berättigad synvinkel utifrån vilken denna känsla skulle kunna fördömas. […] Fosterlandskärlek av detta slag är inte det minsta aggresiv. Den önskar bara få vara ifrån. S31

Kapitel 2 (del ii)

Om du har naturen som lärare, lär den dig just det som du redan bestämt dig flr att lära dig. S26

Vi går förbi de solbelysta fälten och sätter oss i någon torftig liten kyrka. Men kärleken till naturen har varit en värdefull och för vissa människor nödvändig inspirationskälla. S29

Kapitel 2: om kärlek till nöjen, naturen och fosterlandet

Det är [känslan av uppskattningsnöjet] som får oss att glädjas över oförstörda skogar som vi aldrig kommer att få se. […] Vi gillar inte bara de här sakerna; ”vi ser att det är gott”, på samma sätt som Gud en gång. […] Det finns ett tredje inslag i kärleken som inte är mindre viktigt och som förebådas av uppskattningsnöje. S23

Introduktion

[gåvokärlek o behovskärlek]:
Jag kan inte vägra att kalla behovskärleken för kärlek. s8

Den vore dumdristig och dåraktig som kom inför sin Skapare och skröt: ”Jag är ingen tiggare. Jag älskar dig osjälviskt.” s10

Vi kan överlåta oss till vår mänskliga kärlek villkorslöst - och en sådan överlåtelse är förbehållen Gud. Då blir kärleken en gud, då blir den en demon. s15