Hilda Bordahl’s Reviews > Isabella > Status Update

Mycket känns förljuget. Känner att hon verkligen intalat sig själv att det är på ett visst sätt. Som om hon inte minns något annat än *narrativet*. Jag undrar hela tiden hur hon egentligen kände kring olika saker. Allt hon säger om hur hon kände kring saker känns så tillrättalagt?

Haha ok nu åker vi! Kulturarvet blondinbella!

Reflektion hittills: vad är det med tendensen att formulera helt vanliga uppväxthändelser som så speciella? Får starka ”till skillnad från alla andra”-känslor. Alltså minsta lilla grej görs till en sak-som-är-väldigt-speciellt-för-just-mig. Trots att det känns som ganska allmänna upplevelser?