Emma Martinsson’s Reviews > Yarden > Status Update

Hopplösheten, mörkret, kampen för timmarna, rädslan att bli fråntagen dem, det ständiga hotet.

”Kanske vill man läsa en bok om dig, men oss… vi kommer alltid att vara här. Du går. Vi stannar.”

Lägenheter för fem miljoner på ena sidan Yarden, arbetare i undermåliga kläder, isande kyla, minimilön och otrygghet på andra sidan.
Klassgränsernas Sverige.
Den som äger och den som blir ägd.
Men ändå en kamratskap, arbetare emellan.
Det är vi och det är dom.

”Vi som kom till Yarden vid årsskiftet ersatte ett tiotal av de fast anställda. Det har blivit företagets strandardgrepp vid besparingar. Rationalisera bort de egna, hyr in oss främmande.”

Angående att vara timanställd

”… oftast landar det runt tolv till fjorton dagar, vilket innebär att du förpassas till en limbovärld. Du äter och är alltid hungrig. Du arbetar och är alltid fattig. Der finns en norm under socialbidragsnormen, en norm under existensminimum. Det är där vi befinner oss. Vi är en grupp som alltid tackar ja; vi kommer så fort visselpipan ljuder. ”

”Amish köper sig sedan en lägenhet. Eftersom han är timanställd, sedan tre år tillbaka, får han inte ett banklån via de traditionella bankerna. Han får använda sig av ett finansbolag som har en ingångsränta som är sex gånger högre än vad de traditionella bankerna erbjuder.
De fattiga skall bli fattigare. Det kostar att vara fattig.”

”Vi som kommer när det behövs och sedan skickas hem igen; ett par hundralappar rikare och ett par timmar av vårt liv fattigare. Aldrig har kapitalets makt varit så tydlig för mig.
Den som har och den som ingenting får.”

”Att förflytta meningslösa enheter från en plats till en annan. Bli en likgiltig siffra i ett bokslut. Att egentligen aldrig förstå vad som sker och varför det inträffar.
Skall jag ta hand om min broder? Svaret är: du har ingen broder. Du har bara dig själv. Och vi är många nu som svarar: nej vi har bara varandra, inte du, inte jag, bara vi.
Klasskamp.”

Yassir angående om att alla i hans arbetslag fått en bonus på tvåtusen kronor, när han påtalar detta för sin förman gås hans tidskort igenom och han får istället avdrag på sin lön.
Han arbetar för långsamt, drar ner medeltempot, ingen av hans kollegor pratar med honom, han tillhörde de fast anställda, inte längre, han byter arbetslag.

”Ett perfekt system. Vi äter av varandra”