Sarah bästa tjejen’s Reviews > Idioten > Status Update

”Det är inte möjligt!” utbrast generalen och det lät som om han avfyrat ett skott.

”Jag saknar kvickhet!” - Ferdysjtjenko

Det är SÅ man börjar ett kapitel!

(Man ska berätta det värsta man har gjort som dryckeslek.)
”Men om det är någonting som inte går att berätta…i damsällskap?” anmärkte den tystlåtne unge mannen försynt.
JA, men då får du väl ta och VÄXA UPP och inse att damer inte är små flickor som är sköra och bara vackra att titta på!! Var en man och behandla kvinnor som kvinnor!!!

Ganja är en…komplicerad individ. Eller inte komplicerad utan snarare undangömd, hans känslor & tankar. Han verkar inte helt hemsk faktiskt, mer förståelig nu, men jag vet inte. Sån där dum ilska är inget som jag hyllar direkt…det är inte som Ezras ilska. Den är inte dum, den är farlig & läskig, destruktiv. Jag får suga lite på karamellen & göra min bedömning av Ganjas personlighet i andrahand.

Kapitel X (female) är nog mitt favoritkapitel hittills.

”- Du har förlorat, Ganja! ropade han just när de passerade förbi honom.
Ganja följde dem ängsligt med blicken.”

Jag gillar Kolja! Han är en bra grabb!

Jag är halvvägs genom det senaste kapitlet, åttonde tror jag om jag har tytt de romerska siffrorna rätt, och det är dramatiskt! (Kursiv) Eldigt! Men underhållande.

-så brett om så många & så överflödigt så får karaktärerna mer utrymme. Något Fjodor Dostojevskij gör bra är att han lyckas ge varje enskild karaktär en personlighet—med andra ord, alla karaktärer har en egen vilja. Alla vill ha något, även om det bara är ett glas vatten, eller ett gott samtal. Det finns ett viss djup i det trots att det kan kännas ganska överväldigande när man läser.

En detalj om hur boken är skriven är att det är mycket text. Det känns sol att författaren Fjodor bara har låtit pennan flöda utan vidare eftertanke, vilket ger en speciell karaktär. Det leder ibland till överbeskrivning eller att vissa saker, t.ex furstens tröttsamma knyte, nämns flera gånger om fastän det kanske (iallafall o nuet) är oviktigt. Däremot är det något bra för när man skriver-

-jag gillar Nina och Varja, de två, trots sin ”ovanlighet”, är två karaktärer som är väldigt skönt att ha i en sån här familjekonflikt. När Nastasia kom in tänkte man bara ”hujedamej” och ville sova, hahahaha

Jag kan inte bestämma mig helt om henne. Någon som frågar ”Vad är det hos mig som verkar så paralyserande?” till en främling vet jag inte om jag ska hata eller älska.