Sarah bästa tjejen’s Reviews > Samarbeta eller dö : en kamp för rättvisa inifrån Thailands dödsceller > Status Update

Asså, så som han framstår i boken känns han faktiskt som en fin kille. Det här är hans liv och hans skit och han vill inte att det ska gå ut på sin familj, vilket det gör oundvikligen, men han försöker ändå möta dem halvvägs. Det spelar ju egentligen ingen roll-

Jag blir nästan själv arg på hans familj som försöker ändra på hans beteende. Fatta! Jag fattar att det finns saker som man inte klarar av att göra och här har han hittat en tillhörighet. Den känns faktiskt äkta, inte som bland gängkriminella som hugger sina barndomsvänner i ryggen hej svejs…

Boken är så jävligt bra! Den är sjukt romantiskt skriven, sådär svenskt och rått som är så bra. Jag gillar uppläsaren också. Han har så passande röst till berättelsen. Det låter som en film lite grann, så jag undrar hur mycket som författaren egentligen mörkar i sig själv. Han har snackat om ilska men inte talat om när han blir arg, så jag kan inte bedöma honom.

Vad är det för fel på mig? Varför förstår jag honom? Varför tycker jag inte att han gör fel? Varför nästan beundrar jag honom för att han inte lever ett 8-16 arbetstimmarsliv? Varför känns det något så romantiskt och lockande med att han står på andra sidan av samhället? Vi behöver såna som honom för att skapa kontrast i samhället, & jag längtar också efter det. Jag är så jävla skev.