elvira söderberg’s Reviews > Lärkhjärtan > Status Update

“Det är visst det allra värsta med sorg, att veta så säkert att man aldrig, aldrig ska bli riktigt glad igen. Den rena, oförfalskade glädjen över livet, den som bara fanns där utan att jag funderade särskilt över den, vet du, Lill-Jakob, den kommer jag nog aldrig att känna mer.”

me crying of joy and sorrow within 20 pages: so that was a fucking lie

“Hon gick ännu med flätor som en flickunge, men sedan han en natt när de var på väg hem över Jakobs gärde hade virat de långa flätorna runt hennes hjässa och fäst dem provisoriskt med håret i en krans runt huvudet. Som hon gjorde under alla de år jag kände henne.
Ja, Mathilde blomstrade, så vackert som bara de sällsynta blommor kan blomdstra, och lika kortvarigt.”

i just have to stop and exclaim my love for this book so far. this is how i want to write!!!! this is the aesthetic i want to achieve, the details i want to notice, the prose i want to be able to formulate!!