Truls Ljungström’s Reviews > Orthodox Theology: An Introduction > Status Update

Determinism som ursäkt för ondska. Absolut fri vilja.

Ondska = vilja mot existensen.

Synnergi av gudomlig nåd och fri vilja. --> återförenandet av allt. kyrkan som hjälp att hela syndafallet, vilket förminskade människans förmåga att agera på fri vilja och se nåd. kyrkan därmed som sjukhus.

Lyrik som det som firar, snarare än det som försöker förklara

Ousia som individuell substans - accident om man så vill - --> ett nytt begrepp i homousia - av samma väsen (individuell substans) som fadern.

Antisabellius; beskrivningen var vad jag trodde, som liten.

Antinietzsche: Platon som maniké.

//är det rättvist? delvis. Det är onekligen en attraktiv kritik, MEN... det är inte en helt välvillig läsning. Platon löser problemet visserligen genom totalitär betingning, men han tror att han har en lösning. Den djupare versionen av argumentet - att man behöver skilja på förnuft som medel, och förnuft som doxa - är mer rimlig. Platon hatade, men förföll till, bruket och ordet.

Gregorius av Nyssa metod, som stöd i bön. Den fungerar.

Skala först bort världen, därefter himlen, därefter attribut, därefter existens. Det hissnande du bygger kontakt med är grunden för en personlig Gudsrelation.

Creation ex nihilo is free - Gud som bortom det som är bortom. Detta för att tvinga fram förundran, för ordbunden logik separerar från förundran som är nödvändig för öppenhet, som är nödvändig för att möta Gud.

tro som ontologisk kategori - skild från förtroende, förtröstan, hopp, ritual. //Mutualistisk och aktiv. Beskrivningen av människan som söndrad i dess frånvaro./ Beskrivs som att sökandet måste föregås av existensen av det, för att möjliggöra sökandet.