Nemo’s Reviews > Vad ska vi göra med varandra > Status Update

1/2: Jag tror att det inte funkade för mig för att jag läste den som om den vore en skönlitterär bok. Och jag läste alldeles för fort.

Läste det som att duet och jaget var samma genom hela boken. (Men det kanske det inte var?) Och jag var så trött på dom. Var förvirrad men för rastlös för att förstå.

2/2:
Efter att jag och Tilde hade sett pjäsen Europeana mådde vi så fkn dåligt och hela lägenheten fylldes av oro och ångest.

Den här boken påminner mig lite om det. Har bara läst hälften men hoppas att det känns lättare mot slutet.

Om inte så får jag väl hoppas att ångesten som inte vänds till någonslags hoppfullhet eller agerande inom samma verk, blir till frön för agerande mer långsiktigt?

1/2: Jag tänker mkt på huruvida en har ansvar att inte förstärka känslan av hopplöshet med sina texter/filmer/pjäser osv.

Och det har en väl inte. Men tänker att det är skönt om vi kan hjälpas åt att inte gå ner oss i mörkret.

”klockan sju i möteslokalen, det är någons kök
(…)
i hallen står travarna av flygblad
nästan allt återstår att göra”

”vi träffas nere på torget
vi har flygbladen i händerna nu
såhär ser motståndet ut:
vardagligt, uthålligt, nödvändigt”

Jag satt på kulturhuset och läste det här några minuter innan jag gick ut på sergels torg till Palestina-demonstrationen. Den här boken är skriven för 10 år sedan¡¡¡¡ Det gjorde ont 💔

”på Gazaremsan har ockupationen
bytt hemland mot flyktingläger
terrorlagar
frihetskämpar mot terrorister
hopplösheten
stenar mot bomber”

”så förbereder vi oss för en kollaps som redan kommit
med fler färger i meteorologernas värmekartor
(…)
stormarna bär människonamn
medan de ansvariga politikerna
förblir skuggor hukandes bakom
paragrafer och toppmöten”

”Ljuset rör sig bort
jag ställer mig på balkongen
sjuksköterskorna går av nattskiftet
någon spelar klassisk musik över
den här staden i natt”