Belinda’s Reviews > The Stranger > Status Update

Efter vredesutbrottet känner Mersault sig renad från det onda. Han har fått uttrycka sig. För att han ska känna sig mindre ensam önskar han att många åskådare ser avrättningen och det kommer fullbordas när de hälsar honom med hatiska skrik.

Varför? Han gläds åt de fria som står på andra sidan och kan göra konstruktiva val. Följ ej strömmen. Självreflektera/introspektera. Uttryck dig.

”Allt som fanns i mitt hjärta öste jag över honom, utbrott av glädje och vrede om varandra.”

”Allt som fanns i mitt hjärta öste jag över honom, utbrott av glädje och vrede om varandra.”

Präst undrar varför Mersault ej kallar honom för fader, tydligen funkar inte monsieur. ”Jag är med er. Men det kan ni inte veta för ni har ett förblindat hjärta. Jag ska be för er.” Snällt att hjälpa i den mån man kan. Problemet är att P ej kan acceptera M’s egenheter. Acceptera motståndet. Anpassa dig till den andre för att få ett mer givande samtal. Olikheter är ok, vi behöver ej tala samma.

Fängelseprästen kommer in och de pratar. Mersault vill såklart inte, är rädd och prästen förklarar att det är ett vänskapligt besök.

Mersault föredrar ord som är mer neutrala och universiella. Prästen föredrar ord som är universiella för den som är troende kristen.

Blir en oundviklig krock, naturligt.

Marie har slutat skriva till Mersault och han undrar om hon är sjuk eller död som inte hör av sig… ”Hur skulle jag kunna veta.”

1) för att du inte frågar
2) hon har börjat ifrågasätta M’s destruktiva val, och presumativt hennes destruktiva val med
3) ta ansvar för ditt inre: vill man veta något söker man efter svar
4) ”andra gör så här” ≠ ”jag gör såhär”

M visualiserar hur det kommer se ut när han blir avrättad. Han trodde det såg ut på ett sätt (med schavott, upphöjd plattform) eftersom han hade lärt sig det från den franska revolutionen 1789 (hejdå kungligheten + ståndsamhället, hej folkstyre och likvärdighet inför lagen!).

M: ”Man gör sig alltid överdrivna föreställningar om det man inte känner till”

”Jag hade insett att det väsentliga var att man gav den dödsdömde en chans. En enda chans på tusen räckte för att det skulle bli bra.” Mersault fortsätter fantisera…

Genom att byta ut ett ord i en mening och ersätta med ett annat ord som ligger närmre en själv, kan man lära sig något om sitt eget inre. Är ej dödsdömd men kan tänka mig att jag döms/observeras/etc av den andre. (Mänskligt)

” (…) vid tanken på att vara åskådaren som kommer och tittar och sedan kan spy efteråt, steg en våg av glädje upp i mitt hjärta.” M fantiserar om möjligheterna man har som fri åskådare som gör rätt för sig.

- För mig innebär att göra rätt för sig att fokusera på sitt inre, förstå sig själv för att förstå andra. Tala med andra och få perspektiv. Hjälpa varandra leva som människa.

Direkt efter börjar han blicka tillbaka för att minnas något om sina föräldrar. En historia som hans mamma berättade för M som handlade om hans pappa som M ej hade känt. Hans pappa hade sett en avrättning och spytt när han kommit hem. Avskräckande straff, can’t be denied.