Ola Wikander's Blog

 Läsning just nu:

Tyra Kleens "Lek" – mycket rolig skildring av gammal svensk-romersk konstnärsbohem, med många träffsäkra iakttagelser och vacker prosa.

Samt

"Den mekaniska flickan" – buddhistisk fabelaktig läroberättelse på tochariska (den finns även bevarad på en del andra språk, men det är den tochariska versionen jag läser – den är bevarad på tochariska A/östtochariska). Den handlar om skillnaden mellan vad som är och vad som syns vara, och diskussionerna om en robotartad varelses likhet men ändå inte med mänskligt medvetande känns... märkligt aktuella!

 En av de roligaste sakerna jag hade äran att göra förra året var att i slutet av detsamma ge ut min nya bok Den undflyende ormen: kampen mot drakar, kaos och undergång från Bibeln till vår tid. Boken handlar om stormgudar och kaosdrakar i antika semitisk- och indoeuropeiskspråkiga texter och detta temas reception i västerländsk esoterism och även i modernare allmänkultur. Boken har blivit väl mottagen, bland annat i form av en fin understreckare i SvD signerad Kristoffer Leandoer. 

Bland de stimulerande sakerna med att skriva denna bok är hur den på många sätt sammanfattar min forskning från de senaste tio-femton åren: lingvistiskt nedärvda poetiska fraser (Watkins! Watkins!) tillsammans med mina studier av forntida semitisk-indoeuropeiska kulturkontakter. Just dessa två har ju blivit något av mina signum som forskare (och jag fick till och med in lite historisk fonologi!), och att få applicera dem tillsammans på ett material som ligger mig så nära om hjärtat, och försöka göra det i en populäriserande stil, var verkligt stimulerande. På många sätt kanske den mest "Wikandriga" bok man kan läsa, om nu det betyder något! 

Att vandra tillbaka genom sin egen forskning i ett ämne, sammanfatta den och sedan gå vidare var faktiskt väldigt uppiggande. En del av argumenten (om en lånad drakdödarfras ur tidig indoeuropeiska som avbildades med fonetisk-utsmyckande tekniker på semitiska) har jag publicerat innan i rent inomakademiska former, men sedan gick jag vidare, och tog med en del nya resonemang, till exempel en del idéer jag har om den Prästerliga skapelseberättelsen i Genesis 1. Nytt i det äldre, så att säga, och en möjlighet att bildligt talat bygga en större cirkel kring det hela, kring tankar jag arbetat med under lång tid, under mitt Pro Futura-fellowship och delvis även tidigare. En väldigt intressant övning,

Och så Martinez de Pasqually förstås: man får aldrig glömma Martinez de Pasqually! Eller tochariska.

 Det här är ett roligt exempel som gillar mycket, som visar hur det gamla protosemitiska fonemet *s3, det som senare blev bokstaven samekh på hebreiska, ursprungligen uttalades [ts].

 För alla dem som länge önskat sig att lära sig lite tochariska, de medeltida indoeuropeiska språken från Xinjiang, är det nu lättare än någonsin: sedan ett tag finns nämligen en engelskspråkig lärobok (till skillnad från "bara" strukturella framställningar i bokform) med "graderade lektioner", för att prata svengelska, i tochariska B/västtochariska. Den är skriven av Michael Weiss och heter Kuśiññe Kantwo, vilket betyder "Den koucheiska tungan" (kantwo är etymologiskt besläktat med vårt "tunga") – "koucheiska, från Koucha/Kuche", Kuśiññe-, var nämligen vad talarna av västtochariska kallade sitt eget språk (koucheisk tochariska säger man ibland). Läroboken är mycket skojig, om än inte helt lätt – men det beror mer på språket än på boken. De två tochariska språken (både A och B) är komplicerade. Värst av allt är, om man frågar mig, alla konjunktivklasserna ... Men kul är det!

För övrigt vill jag i detta sammannhang också flagga för de oerhört viktiga insatser som görs av Sveriges främsta tocharist, Gerd Carling!

Jag och Johan Wester pratar om semitiska språk och min bok "Ett hav i mäktig rörelse" i programmet "En bok, en forskare"! Lyssna gärna:

https://urplay.se/program/233855-en-bok-en-forskare-ett-hav-i-maktig-rorelse

 Imorgon (måndag 24 juni 2024) planeras jag vara med i P1:s "Talkshow" på språktema!

Och så har jag deltagit i en liten filmsnutt för Lunds Universitet, där jag säger en mening om att "jag vet att solen är röd" på protoindoeuropeiska, gotiska, fornnordiska och, tja, svenska. Se här!

Och inspelning från mitt lanseringssamtal med Olivia Cejvan kring min fantastiksamling Stjärnan, Gryningens son (inklusive den avslutande delen Den Store guden Slump) ligger nu ute som podd - lyssna här!

Sedan några veckor är nu så den sista delen av min fantastiktrilogi ute - den som började med "Serafers drömmar" och fortsatte med "Den trettonde funktionen". Den sista delen heter "Den Store Guden Slump", och den utges dels i en stor samlingsvolym i storpocket tillsammans med lätt reviderade versioner av de två andra, och dels som en separat ebok eller som stor sammanslagen ebok. Det är ett sjutton år långt projekt som nu avslutats! Läs mer om boken, t.ex. på Bokus, här - och om eboksversionerna här!

För att fira detta hålls den 2e maj klockan 18 ett lanseringsevent på Centrum för teologi och religionsvetenskap i Lund (Helgonavägen 3), där Olivia Cejvan (religionshistoria) och jag samtalar om boken! Mycket välkomna att lyssna och skaffa en signerad bok!

 I fightingspeletStreet Fighter V kan man välja mellan engelskt och japanskt tal förde olika kämparna,och jaghar alltid tyckt att denjapanska inställningen känns bra mycket sportsligare. Språketger en mycket direkt kontakt med den animesque-a kultur som speletger uttryck för, där namnet på varje attack måste skrikas föratt den skall vara tillräckligt effektiv. Omman sedanväljer att spela med eller mot figuren Charlie Nash – som döttoch återvänt som halvkonstruerad zombie (itmakes sense in context!)- får man också höra hans inledande standardrepliknär en match skall börja. Han säger följande tillsin presumtive motståndare:

Watashino jama o suru no nara … kiete morau!

私の邪魔をするのなら…消えてもらう!

I den engelska dubbningenåterges detta – helt idiomatiskt riktigt – som:

Ifyou stand in my way … I will kill you!

Tuffa ord. Lite mindre tufftskulle det kännas om man använde en knasigt bokstavlig översättningav den japanska frasen. Då skulle man nämligen få:

”Om du är i vägen för mig …skall jag av dig få tjänsten att du försvinner!”

Någotmer platt, får man nog säga. Dettalåter kanske som vad som lite stereotypt kan uppfattas som en”typiskt japanskt artig” konstruktion, med tjänster som skallgöras hit och dit, till och med när det handlar om att slå ihjälfolk.

Menfaktum är att detta är ett mycket vanligt sätt att uttrycka sig påjapanska. Verbet morau(”få, motta, få tjänsten att”) används ofta tillsammans medett annat verb för att uttrycka att något sker till fördel förden som talar. Här skall alltså Charlie Nashs motståndare”försvinna” till fördel för Charlie – kort sagt, man skallgöra honom tjänsten att dö. Och detta innebär i praktiken attCharlie hotar att ha ihjäl vederbörande.

Detfyndiga här är den handlande och den som utsätts för handlingenpå ett sätt vänds bak och fram: det som de facto skall hända ärju, enligt herr Nashs hotelser, att han skall ha ihjäl sinmotståndare. I alla fall skulle en talare av svenska tänka på detsättet. Men på japanska kan man alltså uttrycka det så att det ärden ihjälslagne som handlar genom att försvinna, och att det gynnarjagpersonen, vilket indirekt skall förstås som att det ärjagpersonen som handlar. Detpåminner lite om hur man på engelska skulle kunna säga Iwill have you die!

 Bland andra Sara Lövestam och undertecknad diskuterar språkförändringar, språknormativitet och annat sådant ikväll på Grand i Lund ikväll klockan 19; enligt uppgift utsålt, men man kan se det online också!

https://www.sydsvenskan.se/2023-02-27/debatt-i-lund-far-dom-skriva-hur-dem-vill?utm_medium=rss&utm_source=site-feed&utm_campaign=rss&fbclid=IwAR1bvaM5NVM0pW1ctlR82NtX_GpMoW6dXH-l4XA33gitMUGjGGjdTPSYVyc