Augustin Erba's Blog: Läs något som du inte kan sluta läsa

Klockan är nio på morgonen och jag sitter på tåget från Lund. Jag har varit på begravning dagen före. Den där sortens begravning där den som begravts dött oväntat och vi som är på plats ännu inte kan förstå att personen är borta.

Som så ofta när det handlar om människor som rycks bort för tidigt börjar jag tänka på allt som inte hann bli klart.

Det är något fel på tåget, vagnarna har tappat sin förmåga att följa med i svängarna. Bokstavligen, så tåget ska stanna i Hässleholm och göra en omstart.

Alla lamporna släcks och tänds. Det löser problemet, men i nästa ögonblick kommer hemska nyheter. Det ropas efter läkare eller sjuksköterskor i tågets högtalare.

Någon har blivit allvarligt sjuk.

Jag fylls av en sorg för det känns som att ingen kommer. Jag funderar på om jag ska gå dit, jag är ju ändå utbildad i hjärt- lungräddning och inom militären har jag fått lära mig en del medicinsk kunskap. Men de ropar efter läkare, och det är jag inte. Så jag bestämmer mig för att gå dit om de behöver ropa igen.

Tåget står still.

Jag ser framför mig passagerarna som klev på i Lund, kan det vara någon av dem. Hoppas det är någon slags falskt alarm. Hoppas det är någon som bara känner sig illa till mods.

Men då ropar de igen. Tåget ska stå still ett tag till, vi ska invänta en ambulans.

Det är tydligen allvarligt.

Vi står och väntar en halvtimme, sedan kommer ambulansen.

Personalen och läkare, säger de i högtalarna, jobbar ihop med ambulanspersonalen för att hjälpa den person som har blivit svårt sjuk.

Så småningom börjar tåget rulla och efter en halvtimme går jag mot bistrovagnen. På golvet i ett hörn ligger plasthandskar och kompresser, det är alltså här någon eller några har arbetat med att ta hand om den här stackars människan.

”Hur gick det för persoen?” frågar jag bistropersonalen.

Jag får väl inte riktigt något svar på det, men i alla fall att personen är i ambulansen nu.

”Vilken tur”, säger jag. ”Att det fanns en läkare på tåget.”

Då tittar tågvärden på mig med uppriktig förvåning.

”Det gör det alltid på ett sånt här tåg.

Jag väntar på fortsättnignen.

”Man ropar och så kommer det tio personer farande”.

”Oj”, säger jag förvånat. ”Det är ju fantastiskt.”

Hon rycker på axlarna. ”Det är deras jobb.”

Jag blir lite konfunderad, där ska jag erkänna. För jag tänker att även om man blivit läkare betyder det kanske ändå inte att man kan eller vill jobba jämt. Men jag är ju glad att de gör det.

Och då minns jag något som hände för några veckor sedan. Jag var på en utbildning i sjukvårdstjänst och så stod vi ett dussin personer i en ring efter avslutat arbete och väntade på att åka hem.

Då är det en av gubbarna, han kan väl ha varit i sextioårsåldern, bastant kroppshydda och lätt rödbrusigt ansikte. Han säger: ”Hörni, ni som gått HLR. Glöm inte att anmäla er till SMS-livräddare.”

HLR är Hjärt-lungräddning.

Och så fortsätter han att prata: ”Jag har sprungit till fyra sådana tillfällen”, säger han.

Och så blir hans ansikte lite förvridet och underläppen börjar darra. Och så säger han: ”Och en lyckades vi rädda.”

Det blir alldeles tyst efteråt, vi är lite dåliga på att hantera sådant, men när gruppen delas upp så går jag fram till honom.

”Du det var bra sagt”, säger jag. ”Det där ska man inte glömma bort.”

Och så fortsätter han, och det vad jag kom att tänka på när jag hörde tågvärden:

Han säger: ”Det är en särskild känsla när SMS:et kommer och man springer dit olyckan har inträffat och det forsar folk från alla håll. Alla som vill hjälpa till.”

Och då klappar jag honom på axeln, och blir glad.

För det är mörka tider: yttrandefriheten hotas, demokratierna i världen blir färre; den överhängande krigsrisken, den stora vrede som riktas mot sådant som jag själv har tyckt varit viktigt: mänskliga rättigheter, jämställdhet och att vi ska ta extra hand om de som har det svårast.

Men det finns ändå hopp: för när någon råkar illa ut, då är det – faktiskt – många som kommer rusande.

Här kan du lyssna på kåseriet.

Och om är du nyfiken på annat som jag skriver:

Nu släpps den nya romanen för unga och unga vuxna – ”Björnpojken”. Det är ett spännande äventyr med en blandning av grekisk filosofi, vikingar och – förstås – en väldigt stor björn. 

Och om det är någon annan av mina andra böcker som du inte läst så finns de fortfarande tillgängliga. 

Kärleksromanen ”Snöstorm”, det närmaste man kan komma en svensk ”My Oxford Year”, finns som pocket, och som ljudbok. 

Den lättsamma komedin skriven i stil med mina kåserier på DN och Godmorgon Världen som kanske borde hetat ”Vi ska få öppet kontorslandskap” finns som ljudbok inläst av Johan Ulveson.
Kärleksromanen Snöstorm, finns som pocket, och som ljudbok. 

Den episka familjekrönikan ”Blodsbunden” finns som pocket och ljudbok. Både Blodsbunden och Snöstorm har jag läst in själv. 
Ungdomsserien som inleds med ”Det gula ljuset” följs av ”En gömd värld” och ”Dödsmärkt”.

Min första roman ”Ensamhetens broar” som handlar om några unga som gör värnplikten (finns bara som e-bok).

Om ”Björnpojken”:

Elvaårige Rashid följer med sin upptäcktsresande pappa från Bagdad till vikingarnas land. Men det som börjar som ett äventyr förvandlas snabbt till en kamp för överlevnad när Rashid blir tillfångatagen och såld som slav i Sverige. Under sin resa lär han känna vikingarnas hårda liv och deras märkliga seder. Han rymmer och tvingas klara sig själv i det kalla och främmande landet – med hjälp av en oväntad vänskap med en björnunge. 

Björnen blir både hans skydd och hans sällskap, och tillsammans överlever de faror och de vikingar som jagar efter rymlingen. Rashids hemlängtan driver honom framåt, samtidigt som han lär sig stå på egna ben i en värld som är allt annat än trygg.

Björnpojken är en spännande berättelse om mod, vänskap och hopp. Den är inspirerad av verkliga händelser och miljöer för mer än tusen år sedan.

Man kan beställa Björnpojken på Adlibris eller Bokus. Eller köpa den i bokhandeln. 

Förlag: Rabén & Sjögren. Förläggare: Cecilia Knutsson. Redaktör: Katja Tydén. Omslag: Niklas Lindblad. Korrläsare: Caroline Degerfeldt. Kommunikation: Jenny Edh Jansen

Man är en lycklig förläggare när en så fantastisk författare som Malin Haawind vinner ”Årets bok”, när läsarna fått säga sitt. ”Den som följer en stjärna vänder inte om” är en bok värd att älska av många anledningar och jag är så glad över att den fått så många läsare och nu kommer att få många fler. Det är den och Malin Haawind verkligen värd. 

Idag får vi också veta om Fredrik Lundberg tar hem titeln årets deckardebuntant. 

I övrigt så ser mitt program ut som följer idag (Listan fortsätter i kommentarerna):

Lördag 10.30-10.50 Crimetime Kåken ”Mamma pappa mord”.

Hur skildras föräldraskap i dagens spänningsromaner? Hur påverkas huvudkaraktärer av att ha barn, och hur används föräldraskapet för att bygga spänning? Johanna Sernelin, Nilla Kjellsdotter och Lena Berglin diskuterar hur familjerelationer blir en drivkraft i deras berättelser. 

Lördag 11.30-12.00 Piratscenen, B05:42. Masterclass i skrivande Så får du din roman utgiven 

Augustin Erba ger osminkade råd om vad förlagen tittar efter när de läser ditt manus. 

Lördag 12.00-12.20 Piratscenen, B05:42.Förmedla budskap i romanform 

Malin Haawind är tillbaka efter förra årets succéroman, Den som följer en stjärna vänder inte om, som vunnit titeln Årets bok. Den nya romanen ”Samla liv” är en berättelse om kropp, tillhörighet och om att lära sig att stå ut med sig själv. Jan Guillou är aktuell med den fjärde delen i serien Firma Hamilton & Ponti. I Inte krig och inte fred bjuder Guillou återigen på en hyperaktuell och mycket spännande samhällsskildring om tillståndet i världen.

Lördag 12.30-12.50 Feelgood-scenen D02:01 Det lyckliga slutet – en Super kraft 

Stora känslor, djup olycka och bubblande kärlek, men måste det alltid sluta lyckligt? Birgitta Bergin och Christoffer Holst i ett samtal om betydelsen av lyckliga slut i feelgoodromaner.

Lördag 13.40 – 13.50, Piratscenen, B05:42. Romaner med mysterium och sökande efter svar 

Mjölkharen av debuterande Tina Norin är en historisk spänningsroman om lögner, svek och krossade drömmar i 1910-talets Paris.

En bit av Bodil av Sara Lövestam är en roman om ett mysterium. Det är en gripande berättelse med färgstarka personer där värme och kvinnokraft kolliderar med en mörk och skrämmande historia. 

Lördag 14-14.20 Piratscenen, B05:42. Att skriva romaner som engagerar 

Malin Haawind har hyllats för att hon med yttersta fingertoppskänsla gestaltar sina romankaraktärers inre liv, nu senast i Den som följer en stjärna vänder inte om. Katarina Muhr har med romandebuten Det stannar mellan oss skrivit den ultimata bokcirkelboken, en roman som skapar känslor och som engagerar. 

Lördag 14.20-14.40 P Piratscenen, B05:42.Polismästaren på NOA om verklighetens brott

Linda Hedmark har i sitt arbete som polismästare på NOA (Nationella Operativa Avdelningen) haft ledande roller vid flera större nationella insatser där varje minut räknas och många liv står på spel. Det är utifrån sitt arbete hon hämtat inspiration till sitt skrivande. Nu debuterar hon med Älskade polis en spänningsroman om begär, svek och skuld. 

Lördag 14.40-15.00 Piratscenen, B05:42. Spiritism och seanser på scen 

Författarduon Fager & Carlberg är tillbaka med uppföljaren till Ynglingamorden som kom förra året. I Madame X fortsätter de att utforska historiens dolda rum med fokus på queera miljöer i slutet av 1800-talet. 

Lördag 15.00-15.30 Piratscenen, B05:42. Journalisten som deckarhjälte 

Den misslyckade journalisten Ebba Grönwall spelar huvudrollen i Gunilla Bergstrands deckarserie, nu senast i Tusen ögon. I Fredrik Lundbergs senaste bok Kaninens år som bygger på verkliga händelser är det stjärnreportern Lars Ferm som avslöjar en av de största korruptionsskandalerna i svensk historia. Möt två deckarförfattare som skriver kriminalromaner med en journalist som huvudkaraktär.

Lördag 15.30-15.50 Ljudboksscenen B04:62 De osynliga reglerna för kvinnlig vänskap 

Både Birgitta Bergin och Katarina Muhr har fördjupat sig i dee osynliga reglerna för kvinnlig vänskap – och vad som händer om man bryter mot dem. 

Lördag 16-16.20 Piratscenen, B05:42. Avslutande delen i trilogin Hur får man ihop det 

Emma Ångström är aktuell med den avslutande delen i spänningstrilogin om Edda Nord och kvinnojouren. Birgitta Bergin går med Vart vägen än bär i mål med sin trilogi om Kvinnlig vänskap. Möt två författare i ett samtal om hur det är att skriva en trilogi. Vilka utmaningar har de stött på längs med vägen och hur sätter man punkt? 

Lördag 16.30-16.50 Piratscenen, B05:42. Journalister som skriver

Hur är det att skriva romaner när man har journalistbakgrund? Möt deckarförfattaren Hannes Dükler, romandebutanten Katarina Muhr och författarveteranen Jan Guillou i ett samtal om vilka för- och nackdelar journalisten har i författaryrket. 

Man är en lycklig förläggare när en så fantastisk författare som Malin Haawind vinner ”Årets bok”, när läsarna fått säga sitt. ”Den som följer en stjärna vänder inte om” är en bok värd att älska av många anledningar och jag är så glad över att den fått så många läsare och nu kommer att få många fler. Det är den och Malin Haawind verkligen värd. 

Idag får vi också veta om Fredrik Lundberg tar hem titeln årets deckardebuntant. 

I övrigt så ser mitt program ut som följer idag (Listan fortsätter i kommentarerna):

Lördag 10.30-10.50 Crimetime Kåken ”Mamma pappa mord”.

Hur skildras föräldraskap i dagens spänningsromaner? Hur påverkas huvudkaraktärer av att ha barn, och hur används föräldraskapet för att bygga spänning? Johanna Sernelin, Nilla Kjellsdotter och Lena Berglin diskuterar hur familjerelationer blir en drivkraft i deras berättelser. 

Lördag 11.30-12.00 Piratscenen, B05:42. Masterclass i skrivande Så får du din roman utgiven 

Augustin Erba ger osminkade råd om vad förlagen tittar efter när de läser ditt manus. 

Lördag 12.00-12.20 Piratscenen, B05:42.Förmedla budskap i romanform 

Malin Haawind är tillbaka efter förra årets succéroman, Den som följer en stjärna vänder inte om, som vunnit titeln Årets bok. Den nya romanen ”Samla liv” är en berättelse om kropp, tillhörighet och om att lära sig att stå ut med sig själv. Jan Guillou är aktuell med den fjärde delen i serien Firma Hamilton & Ponti. I Inte krig och inte fred bjuder Guillou återigen på en hyperaktuell och mycket spännande samhällsskildring om tillståndet i världen.

Lördag 12.30-12.50 Feelgood-scenen D02:01 Det lyckliga slutet – en Super kraft 

Stora känslor, djup olycka och bubblande kärlek, men måste det alltid sluta lyckligt? Birgitta Bergin och Christoffer Holst i ett samtal om betydelsen av lyckliga slut i feelgoodromaner.

Lördag 13.40 – 13.50, Piratscenen, B05:42. Romaner med mysterium och sökande efter svar 

Mjölkharen av debuterande Tina Norin är en historisk spänningsroman om lögner, svek och krossade drömmar i 1910-talets Paris.

En bit av Bodil av Sara Lövestam är en roman om ett mysterium. Det är en gripande berättelse med färgstarka personer där värme och kvinnokraft kolliderar med en mörk och skrämmande historia. 

Lördag 14-14.20 Piratscenen, B05:42. Att skriva romaner som engagerar 

Malin Haawind har hyllats för att hon med yttersta fingertoppskänsla gestaltar sina romankaraktärers inre liv, nu senast i Den som följer en stjärna vänder inte om. Katarina Muhr har med romandebuten Det stannar mellan oss skrivit den ultimata bokcirkelboken, en roman som skapar känslor och som engagerar. 

Lördag 14.20-14.40 P Piratscenen, B05:42.Polismästaren på NOA om verklighetens brott

Linda Hedmark har i sitt arbete som polismästare på NOA (Nationella Operativa Avdelningen) haft ledande roller vid flera större nationella insatser där varje minut räknas och många liv står på spel. Det är utifrån sitt arbete hon hämtat inspiration till sitt skrivande. Nu debuterar hon med Älskade polis en spänningsroman om begär, svek och skuld. 

Lördag 14.40-15.00 Piratscenen, B05:42. Spiritism och seanser på scen 

Författarduon Fager & Carlberg är tillbaka med uppföljaren till Ynglingamorden som kom förra året. I Madame X fortsätter de att utforska historiens dolda rum med fokus på queera miljöer i slutet av 1800-talet. 

Lördag 15.00-15.30 Piratscenen, B05:42. Journalisten som deckarhjälte 

Den misslyckade journalisten Ebba Grönwall spelar huvudrollen i Gunilla Bergstrands deckarserie, nu senast i Tusen ögon. I Fredrik Lundbergs senaste bok Kaninens år som bygger på verkliga händelser är det stjärnreportern Lars Ferm som avslöjar en av de största korruptionsskandalerna i svensk historia. Möt två deckarförfattare som skriver kriminalromaner med en journalist som huvudkaraktär.

Lördag 15.30-15.50 Ljudboksscenen B04:62 De osynliga reglerna för kvinnlig vänskap 

Både Birgitta Bergin och Katarina Muhr har fördjupat sig i dee osynliga reglerna för kvinnlig vänskap – och vad som händer om man bryter mot dem. 

Lördag 16-16.20 Piratscenen, B05:42. Avslutande delen i trilogin Hur får man ihop det 

Emma Ångström är aktuell med den avslutande delen i spänningstrilogin om Edda Nord och kvinnojouren. Birgitta Bergin går med Vart vägen än bär i mål med sin trilogi om Kvinnlig vänskap. Möt två författare i ett samtal om hur det är att skriva en trilogi. Vilka utmaningar har de stött på längs med vägen och hur sätter man punkt? 

Lördag 16.30-16.50 Piratscenen, B05:42. Journalister som skriver

Hur är det att skriva romaner när man har journalistbakgrund? Möt deckarförfattaren Hannes Dükler, romandebutanten Katarina Muhr och författarveteranen Jan Guillou i ett samtal om vilka för- och nackdelar journalisten har i författaryrket. 

Nu släpps den nya romanen för unga och unga vuxna – ”Björnpojken”. Det är ett spännande äventyr med en blandning av grekisk filosofi, vikingar och – förstås – en väldigt stor björn. 

Och om det är någon annan av mina andra böcker som du inte läst så finns de fortfarande tillgängliga. 

Kärleksromanen ”Snöstorm”, det närmaste man kan komma en svensk ”My Oxford Year”, finns som pocket, och som ljudbok. 

Den lättsamma komedin skriven i stil med mina kåserier på DN och Godmorgon Världen som kanske borde hetat ”Vi ska få öppet kontorslandskap” finns som ljudbok inläst av Johan Ulveson.
Kärleksromanen Snöstorm, finns som pocket, och som ljudbok. 

Den episka familjekrönikan ”Blodsbunden” finns som pocket och ljudbok. Både Blodsbunden och Snöstorm har jag läst in själv. 
Ungdomsserien som inleds med ”Det gula ljuset” följs av ”En gömd värld” och ”Dödsmärkt”.

Min första roman ”Ensamhetens broar” som handlar om några unga som gör värnplikten (finns bara som e-bok).

Om ”Björnpojken”:

Elvaårige Rashid följer med sin upptäcktsresande pappa från Bagdad till vikingarnas land. Men det som börjar som ett äventyr förvandlas snabbt till en kamp för överlevnad när Rashid blir tillfångatagen och såld som slav i Sverige. Under sin resa lär han känna vikingarnas hårda liv och deras märkliga seder. Han rymmer och tvingas klara sig själv i det kalla och främmande landet – med hjälp av en oväntad vänskap med en björnunge.

Björnen blir både hans skydd och hans sällskap, och tillsammans överlever de faror och de vikingar som jagar efter rymlingen. Rashids hemlängtan driver honom framåt, samtidigt som han lär sig stå på egna ben i en värld som är allt annat än trygg.

Björnpojken är en spännande berättelse om mod, vänskap och hopp. Den är inspirerad av verkliga händelser och miljöer för mer än tusen år sedan.

Man kan beställa Björnpojken på Adlibris eller Bokus. Eller köpa den i bokhandeln. 

Förlag: Rabén & Sjögren. Förläggare: Cecilia Knutsson. Redaktör: Katja Tydén. Omslag: Niklas Lindblad. Korrläsare: Caroline Degerfeldt. Kommunikation: Jenny Edh Jansen

Jag har alltid önskat mig gröna fingrar. Ni vet, den där magiska egenskapen som gör att växter växer när man har hand om dem. Det finns fler liknande egenskaper: främmande hundar som blir lugna och lägger sig vid ens fötter, okända katter som kommer springande och stryker sig mot ens ben. 

Att naturen tycker om en, helt enkelt. 

Min mamma slängde aldrig krukväxter, de växte okontrollerat över alla breddar. Fikusarna blev meterhöga, hibiscusen täckte hela köksfönstret. Julstjärnorna blev stora och spretiga och överlevde jul efter jul. Det hängde ampelliljor överallt. Och så var det kaktusarna som blev stora och stickiga. Det var mer skräpigt än grönt. 

I ”Tordyveln flyger i skymningen” finns några rader om att växter kan prata med varandra, det väckte min fantasi som barn. Och så var det boken ”Den hemlighetsfulla trädgården”.

Den handlar om en flicka som blir föräldralös och flyttar in hos sin farbror. Han har ett gods och en försummad trädgård. Trädgården tillhörde farbroderns avlidna fru. Flickan tar hand om trädgården, rensar upp i den och får den att blomma. Jag vet att den där boken väckte en akut längtan hos mig att få odla, att få naturen att leva upp igen. Att rensa upp gamla löv, snåriga buskar och igenväxta gångar. Jag önskade att jag skulle bli en sån där person om vilken man säger: Augustin, han har nog gröna fingrar. 

Så varje vår så drabbas jag av den stora frölängtan. Jag bläddrar igenom frökataloger och fantiserar om vad jag ska odla. Är det dags för tomater i år? Ska jag våga mig på svartkål? Eller solrosor?

Jag förodlar några plantor, och lagom till april, maj när jag börjar åka ut till landet på helger, blir jag otålig och sätter ut dem. Det ordnar sig nog har jag intalat mig själv. 

När jag är tillbaka efter några veckor är det bara sönderfrostade växter kvar.

Men för några år sedan gjorde jag slag i saken och tog en universitetskurs i trädgårdens biologi. 

Det var mycket märkligt att bli vetenskapligt grundad. Det är först nu som jag inser hur vidskeplig jag har varit. När mina växter har vissnat har jag tänkt att de inte tycker om mig. Jag har tagit det personligt. 

Jag har också pratat med mina växter, för att jag har tänkt att det är bra för dem. Ingenstans i texterna vi skulle läsa på kursen stod det någonting om att blommor behöver samtal eller ens sällskap. 

Så i våras bestämde jag mig för att behandla växterna som – ja – växter. Vi åt chili och habanero till en middag och jag tänkte att jaha, det är ju dumt att köpa frön, jag kan använda de här. 

Jag torkade fröna, stoppade dem i små odlingskrukor och vattnade. 

Ni som följer mina berättelser vet att jag har ett stort citronträd hemma, som jag håller vid liv om vintrarna med hjälp av växtlampor. Så jag ställde helt enkelt dit de små krukorna och inom kort hade jag en chiliodling. Jag var helt osentimental när flera frön växte i samma kruka och dödade alla groende växter utom en. Det hade jag aldrig gjort om jag betraktat växterna på samma sätt som förr. Då hade jag tänkt att de överlevande plantorna skulle bli oroliga, när de – på något sätt – pratade med varandra om vad som hänt. 

Nu angrep jag detta med biologisk kompetens. Det här är en strid om resurser och då får det bara var en planta per kruka. 

Ungefär halvvägs genom våren slutade alla chiliplantor växa, samtidigt. 

Jaha, det tolkade jag inte som att de blev ledsna eller besvikna på mig, bara att jag måste plantera om dem i större krukor. Och då började de växa igen. 

Sedan skulle vi åka till landet och då packade jag med dussinet chilikrukor i bilen, och det var slutet på maj. Och hade jag varit som förr hade jag ställt ut dem och hoppats på det bästa. Men nej, nej, det gjorde jag inte i år. Jag ställde visserligen ut dem, men när vi skulle åka hem igen packade jag in dem igen och tog med dem.

Och det var först när sommaren kommit på allvar som jag planterade ut dem eller planterade om dem i ännu större krukor. 

När vi åkte hem från landet efter semestern tog jag med mig de största chiliplantorna. Den ena har blommat, den andra har blommor på gång. 

Och den som har blommat, den har fått en fantastiskt stor chilifrukt. 

Vetenskapen har triumferat. Det handlade aldrig om gröna fingrar. Det handlar bara om lagoma proprortioner av näring, ljus och vatten. Det spelar ingen roll vad mina växter tycker om mig.

Nu äntligen, efter alla dessa år, är jag en duktig odlare. 

Men magin, den är borta. 

(Denna text publicerades första gången i Godmorgon Världen, P1.)

Vill man läsa annat jag skrivit i samma stil finns Blodsbunden, en episk roman om en pojke som växte upp i förorten Fisksätra, barn till en prinsessa och en atomfysiker. 
Snöstorm, en bitterljuv historia om den förlorade kärleken, om det som inte blev. Dessa finns också inlästa som ljudböcker.
Och så finns förstås serien för unga, Den förlorade staden, fortfarande i välsorterade bokhandlar (eller som e-bok i ljudbokstjänsterna), trilogin om tolvåriga Vilma som blir tvingad att flytta till Göteborg, men upptäcker en portal till parallella universum i sin nya trädgård.

Vill du däremot läsa min nya bok Björnpojken så finns den för förhandsbeställning här. Den handlar om en pojke som blir kidnappad av vikingar och måste ta sig hem. 

Sommarvärden och överlevanden Hania Rosenberg och programmets producent, Augustin Erba i ett samtal med Sommars programchef Bibi Rödöö.

Samtalets utgångspunkt inför konserten är kompositören Erich Wolfgang Korngolds flykt från ett Europa i nazismens grepp. Hania Rosenberg berättar om sin barndom i gömmorna och Augustin Erba delar sin familjs historia. Ett starkt samtal om civilkurage och medmänsklighet – om att gömma och hjälpa, trots de stora riskerna.

Lyssna på samtalet och Augustins högläsning ur Blodsbunden här.

Välkommen till Läslust Västerås tisdag 18 november!

Möt författarna Augustin Erba, Karolina Schützer & Daniel Thollin som berättar om sina senaste böcker och vi samtalar kring hur vi kan uppmuntra barn till att älska läsning och upptäcka nya världar. Efter samtalet kommer du att kunna mingla en stund med författarna och det kommer att finnas möjlighet att ställa frågor.

Vi bjuder på eftermiddagsfika från kl 15.00 och du får med dig en goodie-bag med inspiration och läsning. Evenemanget är kostnadsfritt, bjud gärna med en kollega och anmäl er nu, först till kvarn gäller!

Läslust är Rabén & Sjögren och B. Wahlströms inspirationsevents speciellt för dig som arbetar med barn och läsning i låg- och mellanstadiet.

Köp biljetter här.

Läs mer om Björnpojken här.

Att skriva skönlitterärt om vikingatiden är förstås en utmaning, inte bara litterärt, utan också att hitta ett sätt att skriva och berätta som ligger nära verkligheten, men som (förstås) inte är verkligheten. 

Jag började gräva i detta när jag skrev storyline för Sveriges Radios satsning Vikingar, säsong två. Då skrev jag mest om gudarna. Men det blev oemotståndligt att skriva en roman om den tiden. Och eftersom den främsta ögonvittnesskildringen av vikingarna skrevs av en arab på upptäcktsresa tog jag fasta på Ahmad Ibn Fadlāns tusen år gamla text.

Här är några av de källor som jag har använt för att fördjupa mig i ämnet:

Ahmad ibn Fadlān: Ibn Fadlān and the Land of Darkness: Arab Travellers in the Far North

Isabelle Andersson: Smyckade gotländska kvinnor: En studie av samspelet mellan feminina smycken i gravar & depåer under vikingatiden på Gotland, Masteruppsats 45 hp i arkeologi VT 2022

Den poetiska Eddan, översättning Lars Lönnroth

Och till denna översättning finns en förnämlig blogg som Lars Lönnroth skrev: Eddabloggen

Vikingarnas Visdomsord, Hávamál i översättning av Karl G. Johansson

Per Holmberg (University of Gothenburg), Bo Gräslund (Uppsala University), Olof Sundqvist (Stockholm University), and Henrik Williams (Uppsala University): The Rök Runestone and the End of the World,

Historiska muséet har en fin sajt med mycket fakta.

Edda, Snorri Sturlasson i Anthony Faulks översättning.

Mikael Males: Den äldsta fornnordiska litteraturen

Jean Winand: De egyptiska hieroglyferna

Carolyne Larrington: The Norse Myths: A Guide to the Gods and Heroes

Klas Wikström af Edholm: Vikingatidens människooffer

Jóhanna Katrín Friðriksdóttir: Valkyria: vikingatidens kvinnor

Är du lärare och vill använda ”Björnpojken” i din undervisning kan du hitta en lärarhandledning här.

Och vill du köpa boken finns den här.

Det finns två sorters personer i världen: de som bryr sig om vädret och de som inte gör det. Det finns professionella skäl till att bry sig om vädret: om man är pilot, eller bonde eller seglare eller om man driver en restaurang med uteservering. 

I gruppen som bryr sig om vädret så finns det också dem som bryr sig för att de tycker att det påverkar deras semester. 

Jag har en mycket nära anhörig som är ett exempel på detta. Hon har tillbrin-gat sommaren med att regelbundet se lite ledsen ut. Utan en uppenbar orsak, ja förutom att hon är gift med mig. 

Jag frågar: hur är det?

”Idag blir sommarens sista riktiga varma dag”, säger hon sorgset. 

”Jaså?” säger jag och försöker att inte låta alltför skeptisk. 

Det har blivit allt svårare för varje gång. 

”Ja”, säger hon. ”Nu kommer regnet.”

Men regnet har inte kommit. Jo, det har regnat, men inte när hon trodde det. Och det har definitivt inte inneburit slutet på denna varma sommar. 

Det är inte begränsat till en dag, jag kan få höra saker som : ”Nästa vecka kommer det regna hela veckan.”

Jag säger att prognoserna har många brister, att de bara är prognoser och att den säkraste väderprognosen är att vädret kommer vara ungefär likadant som idag. 

Inte ens att påpeka att olika väderappar ger olika prognoser hjälper. 

Varför ta ut detta med dåligt väder i förskott? Man kan väl vänta och se?

Jag tycker det är svårt att förhålla mig till denna oro för vädret. Och det är inte för att jag är av den där odrägliga”Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder.”-sorten.

Det är mest att väder ett väldigt komplicerat system, och att vi inte alls vet så mycket om vädret som vi tror. Och det gäller till exempel mig. 

Det är oförskämt att i en så väderfixerad kanal som P1 klaga på hur vädret rapporteras, men om man nu verkligen vill informera om vädret, då är begrepp som Götaland eller Svealand säkert vetenskapligt korrekta, men allvarligt talat: Jag har lyssnat på radio hela mitt liv, men inte ens under pistolhot skulle jag kunna peka ut gränserna för Götaland .

Vad är det för fel med att säga att det nog kommer regna i Göteborgstrakten ikväll? Kanske skulle det då märkas mer att prognoserna inte är så exakta. Om det sägs att det ska regna i norra Svealand och så regnar det inte i Stockholm, då har jag uppriktigt sagt ingen aning om det borde ha regnat eller inte. 

”Måste du läsa på de där apparna”, säger jag regelbundet till min nära anhöriga. ”Du blir ju bara ledsen över dåligt väder. Och helt i onödan.”

Jodå, man måste veta vädret. 

”Nu blir det nog snart regn”, säger jag en kväll utan att tänka på det. 

Jag hör nämligen till de människor som regelbundet får huvudvärk av visst väder. Det här har min omgivning ställt sig skeptisk till. Och jag med. Jag har trott att det här är vad forskningen kallar selektiv perception dvs att jag bara minns de gånger som det stämmer och inte tänker på alla gånger som jag haft huvudvärk utan tillhörande regn. Men i sommar har jag läst en artikel i Scientific American, en seriös populärvetenskaplig tidskrift.

Forskning visar att ungefär hälften av alla som har migrän, triggas av just väder. Förändring i lufttrycket, temperaturer, luftfuktighet och annat kan – i alla fall enligt vissa teorier – skapa en obalans mellan trycket inne i huvudet och utanför. Det kan också vara så att blodkärlens förmåga att vidga sig inne i huvudet påverkas av det förändrade trycket. Jag berättar om forskningen för min omgivning.

Och så regnar det, mycket riktigt någon timme efter att trycket i mitt huvud och min huvudvärk började. 

”Jag har fått en ny väderstation”, säger min fru belåtet och jag blir lite häpen för jag har själv varit väldigt sugen på att köpa en sån där liten svindyr, högteknologisk pryl med propeller på taket i trädgården och mäta allt som går att mäta. 

”Har du?” säger jag med förvånad glädje i rösten. 

Och det är ju inte direkt hon som brukar köpa teknik till hemmet. 

”Ja, ditt huvud”, säger hon. ”Så nu kommer jag alltid fråga dig”

(Vill man hellre lyssna på detta kåseri kan man göra det här.)

Gillar man de texter jag skriver i den här stilen garanterar jag att man också gillar boken som hade arbetstiteln ”Vi ska få öppet kontorslandskap”, men fick en annan i slutändan. Min roligaste bok, som handlar om en stackars mellanchef med oväntat stora likheter med undertecknad – hälsoångest, för många terapeuter (samtidigt) och andra bekymmer. Den finns inbunden, men också som e-bok eller ljudbok inläst av Johan Ulveson på strömningstjänsterna. Om man skulle vara sugen på att få skratta lite i vår eländiga tid. 

Vill du däremot läsa min nya bok så finns den för förhandsbeställning här. 

Det kommer upp skyltar i mitt kvarter. Det ska spelas in en film, bara så vi vet och inte blir förvånade. Ha! Som om det skulle förvåna mig att hamna i en film. Jag spelar ju redan huvudrollen i mitt eget liv. 

Jag tänker inte mer på saken, inte alls. Jag tänker inte på att det ska dyka upp en regissör på min gata, kanske någon i basker. Kanske någon som bryter på ett väldigt filmiskt språk, som till exempel franska. Och den här franskättade regissören som dyker upp på min gata i basker är säkert inte på jakt efter talanger. Jag menar, varför leta naturbegåvningar på en helt vanlig gata i stan. Även om de kanske finns där.

Jag är ju inte 25 längre, men numera vill man väl ha mogna talanger. Och jag är verkligen inte någon Greta Garbo, även om jag faktiskt varit tystlåten säkert någon minut någon gång. Om jag blev absolut tvungen att jämföra mig med en filmstjärna, alltså verkligen pistol-mot-pannan-tvungen så skulle jag väl snarare säga att jag skulle kunna tänkas vara som Gary Cooper, Keanu Reaves eller Harry Styles.

Om jag absolut var tvungen att tänka på mig själv som skådespelare skulle jag nog vara just en sån som är tuff på film. Och snygg. Och välbetald.

Och om regissören säger åt mig: Augustin kan du plocka fram den där pojkaktiga glimten i ögat och hela filmteamet skulle rynka på pannan och tänka hur ska det ens gå till Augustin som är så tuff, men så lyfter jag på mitt vänstra ögonbryn på ett charmant sätt och det går ett imponerat sus genom teamet.

Suset är så högt och beundrande att det stör ljudupptagningen så man måste ta om scenen, men det gör ingenting för jag tror att jag skulle vara just den sortens skådespelare som kan ta om scener och göra det precis lika bra varje gång. Och så klagar jag ju inte. 

Men jag har ju redan ett jobb, och excelfiler att hålla reda på och jag har en massa möten om digital transformation och budget, så skulle det komma ett erbjudande, så måste jag faktiskt säga nej. Jag har hört att Malibu och Kalifornien är lite varmare än Sverige i november, men nej, man måste ibland prioritera. 

Jag läser på pappret uppsatt i porten om filminspelningen och går upp för trapporna till kontoret. Det kommer alltså att vara filmstjärnor på plats på min gata. Kanske kommer de få syn på mig. Kanske kommer de hälsa på mig. Hur ska jag hälsa tillbaka? Avslappnat? Självsäkert? Kanske ska jag inte hälsa alls utan bara spela att jag hälsar. Och hur ska jag veta om de verkligen hälsar på mig eller om det bara är en del av manuset. Då kanske jag förstör alltihop om jag hälsar tillbaka. Tänk om jag distraherar filmfotografen med min talang och han glömmer att filma de riktiga stjärnorna. Då kan det bli dålig stämning.

Så kommer dagen då filmteamet anländer till min gata. Det är bilar från 90-talet som stinker bensin och tutar på varandra. Det är vakter överallt som hindrar moderna bilar att åka in och störa. 

Jag tittar ut genom fönstret på det som pågår. Tänk att höra till det där gänget, de som tillsammans nu utforskar dramatikens innersta väsen, det är som om Euripides kom på besök. Undrar vad min fru skulle säga om jag – lite nonchalant berättade att jag var med i en film. Hon skulle antagligen vilja se den.

Kanske skulle hon envisas att vi skulle behöva bjuda hem alla våra vänner så de också kunde få se den. Och kanske också de som är ytligt bekanta. Kanske alla jag känner på Facebook. Eller alla på Facebook. Jag skulle stå i köket och säga att det inte alls är så märkvärdigt att vara skådespelare, och att de verkligen inte behöver titta. 

Inspelningsteamet på min gata tar om samma tutande scen hela förmiddagen. 

Vid lunchtid ska jag gå ut från huset och köpa något att äta. Men det står en vakt i gul varselväst i porten. 

”Du får inte gå ut”, säger han. ”Det pågår en tagning.” 

”Men vad är det värsta som kan hända om jag går ut”, säger jag. ”Att jag råkar bli filmstjärna?”

Han tittar på mig med en bekymrad blick. 

”Nej, att du råkar komma med på bild. Och då måste du få ersättning.”

(Vill man hellre lyssna på detta kåseri kan man göra det här.)

Gillar man de texter jag skriver i den här stilen garanterar jag att man också gillar boken som hade arbetstiteln ”Vi ska få öppet kontorslandskap”, men fick en annan i slutändan. Min roligaste bok, som handlar om en stackars mellanchef med oväntat stora likheter med undertecknad – hälsoångest, för många terapeuter (samtidigt) och andra bekymmer. Den finns inbunden, men också som e-bok eller ljudbok inläst av Johan Ulveson på strömningstjänsterna. Om man skulle vara sugen på att få skratta lite i vår eländiga tid. 

Vill du däremot läsa min nya bok så finns den för förhandsbeställning här.