S�� himla peppande b��cker!
Visst blir man alltid misst��nksam och skeptisk n��r amerikaner skriver sj��lvhj��lpsb��cker? Kanske i synnerhet n��r dessa b��cker sl��r ��ver hela v��rlden. Eller det kanske bara ��r jag som ��r f��rdomsfull?
Hur det ��n ��r med den saken s�� har jag nu l��st tv�� s��dana hajpade b��cker: Atomic Habits (av James Clear) och Tiny Habits (av BJ Fogg).
WTF? Exakt samma bok, eller?
I princip, ja. Men jag l��ste b��da, eftersom jag ville ha mer av denna peppighet. F��rst var det Atomic Habits och sedan Tiny-versionen.
Och vad var det som var s�� peppigt d��? Vanor, liksom? Och?
I dagens samh��lle (��tminstone det ekonomiskt priviligierade s��dana) ��r ju kanske den st��rsta bristvaran tid. Jag vet att JAG ��r superstressad ��ver att jag inte har tid till allt jag vill g��ra. De h��r b��ckerna handlar till viss del om att sm��, sm�� gruskorn samlade p�� h��g s�� sm��ningom blir ett berg (f.��. ett japanskt ordst��v). Skriv de d��r hundra orden om dagen och om ca tv�� ��r har du ett f��rdigt (r��)manus. F��r mig ��r det en tr��sterik tanke.
Men det h��r handlar om s�� mycket mer. T.ex skriver Fogg att han varje dag n��r han vaknar och s��tter f��tterna i golvet t��nker s�� h��r: "Today is going to be a great day!"
Och d��r tappade ni f��rtoendet f��r b��de mig och boken. S�� amerikanskt hurtigt att man kr��ks!
Men han ��r n��gonting p�� sp��ren d��r, k��nner jag. Inst��llning - inte en falsk, p��klistrad s��dan - ��r fanimej en viktig sak som kan f��r��ndra precis allting.
T��nk s�� h��r: jag s��tter mig med mitt manus och t��nker att "Det h��r blir piss. Jag ��r urusel", eller s�� s��tter jag mig d��r och t��nker: "Fan, h��r sitter jag och skriver en bok! Det kan nog bli riktigt bra om jag jobbar envist p�� det. Och t��nk att jag ��r utgiven f��rfattare! Jag har faktiskt lyckats med det h��r f��rut!"
Jag vet vilket scenario jag v��ljer.
D�� t��nker ni: "Men vafan, det ��r ju bara fejk. Man kan inte tvinga fram en k��nsla."
Okej, jag fattar. S�� kan det vara.
Jag h��vdar dock att tankar spelar roll. Hj��rnan ��r o��ndligt komplex, men samtidigt ganska begr��nsad i sina reaktioner och sitt spektrum av k��nslor. Det G��R att manipulera den. Hela KBT-grejen bygger p�� den teorin.
B��da b��ckerna betonar vikten av att en ny vana ska g��ras l��ttillg��nglig och framf��rallt k��nnas positiv. Fira dina sm�� framg��ngar i st��llet f��r att sk��lla p�� dig sj��lv f��r vad du INTE lyckas med.
Vettigt, tycker jag. Man tr��nar inte djur b��st till nya beteenden genom att straffa dem. Ge dem en fisk, s�� kommer de att b��rja tycka att den d��r nya grejen de g��r kanske inte ��r s�� dum ��nd�� (jag t��nker d�� att djuret i det h��r fallet ��r ett s��dant som gillar fisk). Och ett barn l��r sig inte att g�� p�� pottan/��ta sj��lv/skriva och l��sa framf��rallt genom att man sk��ller p�� dem, utan genom att man visar dem att de just gjort n��got bra.
S�� gratulera dig sj��lv n��r du lyckas med n��gonting, snarare ��n att t��nka p�� alla de saker du inte klarar av.
Wow, det h��r inl��gget var r��tt cheesy och jobbigt, ser jag.
Men i st��llet f��r att sk��lla p�� mig sj��lv och radera det t��nker jag k��nna att jag skrivit n��got som JAG tycker ��r vettigt.
So sue me.