Translation Problems Quotes

“In addition, Christ Jesus spoke a language called Aramaic. While He was born Jewish and could read the Hebrew sacred texts, it is probable that He did not speak Hebrew with his Apostles or with those people who came to hear Him speak. For, it was not common during the time of Christ Jesus for the Jewish people to speak in Hebrew. Extremely few people in ancient times could read or write. The Jewish people of the time of Christ Jesus spoke Aramaic. The New Testament Gospels, on the other hand, were written in Greek. Thus, before even beginning to speak about all the errors created by innumerable scribes re-copying the Gospels over and over again, we must confront the fact that when Christ Jesus spoke, he spoke in Aramaic. We know that the authors of the Gospels in the New Testament were not the persons traditionally named as the authors of these Gospels: Saint Mark did not write the Gospel of Mark; Saint Matthew did not write the Gospel of Matthew and so on. In order to create each one of the New Testament Gospels, some author who spoke and wrote in Greek had to have read a document already written in Aramaic (or possibly Hebrew, although this is unlikely), or possibly sat and listened as one of the Apostles or followers of Christ Jesus related the stories to him in Aramaic and then the author who spoke and wrote in Greek, translated the Aramaic tales into Greek. So, straightaway, we realize that it is impossible that we are reading the exact words of Christ Jesus; the best that we can hope for is that we are reading the best translation of Christ Jesus’ words from Aramaic, into Greek and finally into English.”
― Laurence Galian, Alien Parasites: 40 Gnostic Truths to Defeat the Archon Invasion!

“[I] vilket fall som helst sa han plötsligt: 'The past forms the future, without regard to life.' Meningen dröjde kvar i huvudet, hon fortsatte fundera på den en stund efter att telefonsamtalet hade tagit slut, översatte den till sitt modersmål och konstaterade att det inte bara var vid internationella avtal och lagar som en översättning kom an på små detaljer i varje enskilt ord, utan även vid en sådan i högsta grad personlig – ja, vad? Mening. Helt enkelt mening. Om livet. Hennes liv. En mening om livet som var lika tydlig som en juridisk paragraf men som, vilket hon förundrat konstaterade, på grekiska krävde tolkningar som komplicerade den fruktansvärt … Med vilket begrepp skulle man översätta the past? Det förflutna, parelthón, och historien, istória, är inte lika täckande som the past, som ju på något vis också inbegriper history. Allt som hänt? Hänt vem? Individuell historia? Alltså det upplevda, biografi? Eller allmänt, så att säga världshistoria? På engelska lämnas allt öppet, ändå får man en känsla av högsta precision. När man översätter meningen till grekiska måste man reda ut de frågorna – och allt blir därigenom mindre tydligt och på något sätt mer begränsat, en tolkningsfråga. Har det förflutna en definierad början och ett definierat slut eller är det obestämt, när det började och om det slutade? Upprepar det sig eller var det – är det – en engångsföreteelse? Det påverkar sedan konstruktionen av det grekiska verbet, på engelska stod det i presens men i översättningen borde man kanske välja aorist eller imperfekt eller perfekt, beroende på hur man definierade vad det förflutna gjorde eller hade gjort. Och det piggade upp henne att den engelska meningen alltså uttryckte just detta: att hennes härkomst stod i strid med hennes liv – kanske var redan den insikten en översättning eller åtminstone en giltig tolkning av 'The past forms the future, without regard to life'.”
― Robert Menasse, Die Hauptstadt