Status Updates From Den enda vägen är upp, baby

”Mannen tvekade”, snyggt, man förstår att något kommer att hända

Klyschigt men utlänning som tycker att mörkret och den svenska vintern är tung

Sjukhus bör hon var ung hmmm, dig Paula en naturlig död ändå?

Första gången mannen med dalmatinern griper tag, när han tänker på sin familj innan tyskarna kom men ”stänger dörren”. Snyggt, stänger dörren till minnena

Vill hon skapa rymd genom att mannen med dalmatinern går förbi skolklassen, alltså när Paula och Erika är små? Genom att fläta ihop historierna. Tyvärr faller det helt platt.

Ostar, korvar o h kex som han tuggade på hela tiden (den franska pojkvännen alltså), tafflig research…

”De andra som bor där”, finns det någon mening i att beskriva alla grannar? Är handlingen att hon tänker tillbaka på grannskapet? Besviken

Mannen med hunden bodde bredvid henne, ok. En koppling. Allt spretigt och vulgärt hittills

Flickan som skäms över sin mamma, första gången författaren berör och lyckas fånga en känsla

Bra med cliffhanger ”det hände en grej”

En mening med för få skiljetecken (ett citat) följt av ”i ett enda andetag” som förklaring blir nästan lite apelsin-tv

Redan på första sidan dras intrycket ner, författaren vill skriva snärtigt och ungdomligt, använder gärna ”dom” och allmänt talspråkligt intryck men får inte till det. Känns bara som en tafflig egenutgivning utan professionell redaktör