Status Updates From Bübins unge

Ingen dialog alls.
Svartsjukan börjar eventuellt omvandlas lite till tycke, motvilligt, när hon blir själv med Ungen. Men hon vill inte acceptera det.
Fattar inte mycket dock? Varför är hon där? Varför är Ungen där? Vilka är Bübin och Onkel ens? Vem ropar på Ungen utifrån?

Mycket natur, buskar, gräs, vind, himmel, träd.

Mycket om ljus & mörker, fint för det speglar hur hon känner sig inuti och är ett bra sätt att visa det.
Mycket om hur hon försöker övertala sig att inte känna något, upprepar för sig själv att saker inte påverkar henne. Inte vill visa känslor och försöker intala sig att hon inte känner dem heller, när hon blir sårad & svartsjuk.

Mycket gestaltning och mer svävande beskrivningar, av miljö och känslor. Svårare språk, mer mellan raderna, mer lämnat åt läsaren att bedöma och förstå.
Bra skildring av puberteten, hur det känns som man inte vet vad som händer en och ens kropp. Bra skildring av svartsjuka.