Stormen > Recent Status Updates

Egentligen 435 av 522

Håller koll på sidorna såhär då jag hivar runt boken och hundöronen lätt åker upp.

!!!!! Hängde med så bra igår. Hittills idag har jag skrollat i två timmar med boken i knät som stöd till telefonen...

Vilken bok!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Men herregud läs den folk. Släpp allt annat.

Den är fantastiskt på gränsen hela tiden. Men Von Essen tippar aldrig över. Blir inte snål, ens äcklig.

Aaaaaaaaaaaaahhhhh

(56/143 e-bok)

Får jag säga att den är rolig? Trots tematiken som kan skrämma vem som helst, och också få vem som helst att tro att det här är en helt vanlig bok om den förnedrade kvinnan måste jag säga att jag har roligt när jag läser. Det går i en rasande fart, meningarna är långa, varje stycke innehåller en mening. En får ha andan i halsen.

Den här är nog vad jag tror ni andra tror att Finna sig är?

(7 av 27 timmar lyssnade)
Så trevligt vi har det. Jag och grabbarna från filosofi A. Det är ju någonting med de här killarna, som i romanens början är män, som är fantastiskt ointressant. Men samtidigt ger Lydia Sandgren en fantastisk inblick i människoliv och det är här jag menar att det är trevligt. Jag är aldrig rädd att någonting farligt ska hända. Och det är skönt.

*njuter*

Sid 17 av 122 i e-boken.

En sån härlig start. En familj med respektive, och ett jag utan man, möts i ett hus som målats vitt för att fira moderns 65årsdag. Jaget blir hämtat av systerns man och hans lilla dotter i bilen efter en ljudlig bussresa. Redan i relationen mellan jaget och dottern Olea märks relationen till hennes syster. Åh!! Ett så enkelt slag mot systern genom bonusdottern, och så slaget tillbaka sen.

Sidnumret är för e-boken.

Första gången jag läser en skildring av moderskap som rör mig. Jag tror inte att litteratur -måste- vara ett igenkännande för att en ska tycka om den, och det är absolut inte därför jag uppskattar läsningen/lyssningen. Men det är klart att det hjälper. Att få känna sig sedd.

Hörni. Jag vet inte.

S. 83 i e-boken

Ibland blir jag sur för att en romanfigur får en historia, att en ska få ta del av barndom och det ska förklara saker och det blir psykologiserande och Julia Kristeva ler framför skrivbordet. Blir missundsam Madonna när det kommer.

Jag köpte Kokong på recensionsdagen 2019 men läser den först nu.

Johanna, eller Djåoanna som hon uttalar sig själv på engelska, byter Norge mot den påhittade staden Aybourne där hon ska läsa biologi vid universitetet. Här träffar hon Carral, och de delar ljudfyllda ytor i en ombyggd fabrikslokal i staden.

Det verkar som att jag roffat åt mig böcker där sinnlighet är del av berättelsen. Nu tystnaden som blir ljud.