Dennis Lundkvist’s Reviews > The Joyous Science > Status Update

Vad är insikt? - Non ridere, non lugere, neque detestari, sed intelligere! säger Spinoza, så enkelt och upphöjt som han har för vana. Emellertid: vad är detta intelligere i grund och botten annat än den form vari just dessa tre blir samtidigt gripbara för oss? Kontentan av tre skilda och sinsemellan antagonistiska impulser: att skratta åt något, att beklaga det, att förbanna det? Innan en insikt kan komma till stånd, måste var och en av dessa impulser ha fått framföra sin ensidiga syn på saken eller företeelsen i fråga; därefter följer kampen mellan dessa ensidiga synpunkter och ur den framgår ibland en kompromiss, en lugnare situation som ger alla parterna rätt till viss del, ett slags rättvis avvägning och överenskommelse: och tack vare denna rättvisa avvägning och denna överenskommelse kan alla tre impulserna hävda sitt existensberättigande och får rätt allihop. Vi, som av denna långa process inte klart uppfattar mer än de avslutande försoningsscenerna och definitiva uppgörelserna, antar följdriktigt att intelligere har något av försonlighet, rättvisa, godhet över sig, något som väsentligen står i motsättning till driftsimpulserna; medan det i själva verket bara är ett visst inbördes förhållningssätt mellan dessa impulser. Under mycket lång tid har man satt likhetstecken mellan medvetet tänkande och tänkande över huvud taget: nu först börjar den sanningen gå upp för oss att vår andliga aktivitet till allra största delen försiggår utan att vi vet om det eller känner av det; jag tror emellertid att de inre impulser som här mäter sina krafter med varandra mycket väl förstår att göra sig kännbart påminta hos varandra och göra varandra illa - den enorma plötsliga utmattning, som alla tänkare drabbas av, torde ha sitt ursprung i något sådant (det är utmattningen på slagfältet). Ja, kanske finns det i vårt kämpande inre inte så lite av förborgad heroism, om det också förvisso inte finns något gudomligt, evigt i sig vilande, som Spinoza trodde. Det medvetna tänkandet, och i all synnerhet det filosofiska, är den kraftlösaste och därför också den förhållandevis mildaste och stillsammaste arten av tänkande: och följaktligen kan just filosofen särskilt lätt råka ut för att missta sig på kunskapsprocessens verkliga natur. (s.171-172).