Falk’s Reviews > Mitt grymma öde > Status Update

Falk
Falk is on page 46 of 374
"Att både Zachau och orgeln var fula, kantiga, oharmoniska gjorde saken bättre. Fula ting som gav upphov till ljuvlighet när de gneds mot varandra skänkte mig hopp.”
— Jul 23, 2018 04:50PM
Mitt grymma öde

flag

Falk’s Previous Updates

Falk
Falk is on page 325 of 374
"Newton väntade mig i porten. Han var exalterad. Han skuttade som en gosse. Han pratade ivrigt medan han släpade mig djupare in mellan stenmurarna.
- Guldmynt är äkta pengar. Papperpengar och krediter är som dina operor, Händel, de är vibrerande luft. Detta är sanning!" p. 255
— Jul 26, 2018 04:35PM
Mitt grymma öde


Falk
Falk is on page 235 of 374
"Vi hade drakar på scenen som sprutade eld och svavel. Vi uppreste vattenspel, som slungade höga, glittrande strålar. Vi lät inköpa levande sparvar som släpptes ut under »Venti, turbini«-arian."
(...)
"Torskar, horor, svinpälsar, onanister, mördare, bedragare, avskräde..., viskade jag mot deras jublande, tacksamma ansikten med de rödsvarta gapen på vid gavel. Tror ni att det är för er skull som jag skriver musiken?"
— Jul 25, 2018 04:18PM
Mitt grymma öde


Falk
Falk is on page 161 of 374
"Jag kastade mig in i min loge och reglade dörren. Jag slet av peruken och bankade med knytnävarna mot hjässan: – Förbannade människor! skrek jag till spegeln. Jag ska angripa er med min svarta galla, min mörka, frätande sperma! Jag ska utrota er med skönhet!" p. 108
— Jul 24, 2018 03:02PM
Mitt grymma öde


Falk
Falk is on page 46 of 374
— Jul 23, 2018 04:36PM
Mitt grymma öde


Comments Showing 1-1 of 1 (1 new)

dateUp arrow    newest »

Falk "Magister Zachau var organist i den lutherska katedralen och blev min första lärare i musik. Han lärde mig grunderna i affektläran, han förklarade harmoniläran och kontrapunkten, han visade skillnaderna mellan den tyska stilen, som han högaktade, och den italienska, som han föraktade. Vi satt ihoptryckta på bänken framför den väldiga orgeln. Han var drygt trettio år: i mina ögon en gubbe. Han klädde sig färggrant för att vara änkling. Men den pråliga stilen dolde inte hans fattigdom, det slitna tyget och de trasiga skorna. Han luktade sött puder och parfym i diskanten och dov, ingrodd svett i basen.
Jag tyckte om att se magistern spela. Han såg så liten ut vid orgeln. Den reste sig framför honom, ett urtidsdjur, en drake. Han smekte den lydig. Dess lyckliga utandingar fyllde katedralen och gjorde liksom nuet större, sprängde det vanliga med skönhet. Att både Zachau och orgeln var fula, kantiga, oharmoniska gjorde saken bättre. Fula ting som gav upphov till ljuvlighet när de gneds mot varandra skänkte mig hopp." p. 34


back to top