Zarah’s Reviews > Ta ingen skit, Ann-Britt > Status Update

Nä… jag ger fan upp! Det här är bara löjligt.

Då borde du ju ha packat, gubbjävel!! Och tomma hus säljer sämre…

Fyra minusgrader… så hur kallt var det när du lämnade katten ensam i bilen? Det låter som att det VAR djurplågeri!!

Fy fan så fördomsfullt!!

Men hur gammal ska hon vara, egentligen?! Var hon inte typ femtio? Hon låter definitivt inte som nån femtioåring jag känner. Eller nån sextioåriga heller, faktiskt…!

”I fas tre hamnade de långtidsarbetslösa. Det fanns fas ett, fas två och fas tre - och efter fas tre fanns inget ytterligare steg. En ’fas treare’ var en ’slutlig placering’, ett slags ändhållplats. De gick liksom inte att bli av med.”
Allvarligt…? Hur kan den här texten ens gå igenom hos ett förlag??!

Detta med föräldrar (mammor) som sköter sina söners tvätt - eller städning, matlagning, disk osv… Snacka om att döma sina söners framtida partners till hushållstjänst på livstid! Så jäkla korkat på så många plan.

Men va? Vem går till veterinären för att avmaska sin katt??! Känns som att författaren inte har katt… Och ärligt talat - jag fattar att det är meningen att huvudpersonen ska sätta ner foten och bli tuff osv men den här karikatyren av en mesig kvinna, och alla utsugare runt henne, känns (för mig) mest bara extremt otrolig, och rätt irriterande.

Frustratiooon…!!

Ja, vad vore väl en kvinnoorienterad bok utan de inledande scenerna med fat shaming?… Jag vet inte om det ÄR såhär i vissa kretsar (i så fall borde de kvinnorna byta kretsar eller säga ifrån!) men jag är SÅ innerligt trött på att det jämt ska cirkulera kring utseende och vikt. Suck!!