Muminpappan Quotes

“Förresten hade pappan börjat tänka på ett alldeles nytt sätt. Mer och mer sällan funderade han över allt han hade varit med om under sitt vänliga och brokiga liv, och lika sällan drömde han om vad alla de kommande dagarna skulle ge honom.

Hans tankar gled som båten, utan minnen och drömmar, de var som gråa vandrande vågor som inte ens hade lust att komma fram till horisonten.

Pappan försökte inte prata med hatifnattarna längre. Han stirrade ut över havet som de, hans ögon hade blivit bleka som deras och lånade himlens växlande färg. Och när nya öar kom emot dem rörde han sig inte, bara svansen slog några slag mot durken.

Jag undrar, tänkte pappan en gång när de glöd framåt i en lång trött dyning, jag undrar om jag inte håller på att börja likna en hatifnatt.”
― Tove Jansson, Det osynliga barnet

“- Tog nån in hängmattan? Frågade Mumin Pappan plötsligt.
Ingen hade kommit ihåg att ta in hängmattan.
- Det var bra, sa Mumin Pappan, den hade en gräslig färg.”
― Tove Jansson, Moominsummer Madness

“Mumintrollets pappa hade aldrig känt sig så lugn och så absolut nöjd med allting. Det var egentligen skönt att ingenting behöva säga och ingenting förklara, varken för sig själv eller andra. Man bara satt och såg mot horisonten och hörde vågorna klucka under båten.”
― Tove Jansson, Det osynliga barnet